Jag har sedan denna bloggs start haft en flitigt använd tagg/etikett och det är gårdsnamnet Åsby. Den ligger ett par stenkast från mitt hem på andra sidan TGOJ-banan. Du har kunnat läsa om hästarna, sett landskapsbilder i solnedgång med mera från de många promenader jag tagit förbi gården. Senaste tiden har jag också kunnat berätta om att det varit ägarbyte på gården och att en intensiv men fint genomförd upprustning påbörjats.
 |
| Åsby utanför Stigtomta, fotad på det avstånd de nya ägarna inte kan förbjuda |
Det är tydligen slut med det nu. Promenadstråket på grusvägen som går över ladugårdsbacken, såsom många hundratals gårdar i sydöstra Södermanland också har, är inte längre möjlig att gå. Den halvtimmesrunda som många, många i Stigtomta tagit förbi Åsby är nu förbjuden. Biltrafik har inte varit tillåten så länge jag bott i Stigtomta (sedan 1993) men att gå (!) brukar oftast vara OK så länge det inte är på s.k. tomtmark. Jag vet inget om de som köpt Åsby, inget om deras argument eller hur de är funtade men min fördomsfulla åsikt är otvetydig. Den delar jag inte fullt ut i offentlighetens ljus men den handlar om pengar, ett reaktionärt och protektionistiskt tänkande och om en storstadsmentalitet. Men välkomna till Stigtomta där ni nu bor och där ni tydligen har för avsikt att undvika all form av interaktion med andra i samhället...
 |
| Ok, det är tydligen så här man vill ha det... |
Så, nu har jag fått det ur systemet för stunden. Över till någonting helt annat. Blombilder. Det var ju ett tag sedan, minst sagt.
 |
| Husets paradisbuske står i full blom |
Vid 11-tiden ljusnade det i regnmolntäcket efter något dygns näst intill oavbrutna regnande. En stund fanns att förfoga över innan eftermiddagens födelsedagsfikagäster skulle komma. Tanken på att få sträcka på benen, byta luft i lungorna och fota med macro-objektivet kändes så pass lockande att jag inte kunde motstå infallet.
 |
| Prästkragar hör midsommar till |
Nu hann jag inte mer än ut på farstukvisten innan det började regna igen. Ett varv runt huset och några trädgårdsblombilder senare hade regnet upphört. Igen. På det här sättet håller sig gräsmattan grön. Alltid något.
 |
| Aklejorna är riktiga skönheter i rabatten just nu |
 |
| Järneken samlar regndroppar på sina blad |
Jag böjde mig ner mot trädäcket för att ta upp en liten trasselsudd med... Ja, vad var det egentligen? Jo, en boll bestående av spindelnät och hundratals (tusentals?) små, små spindlar. När jag lyfte i ena änden skingrades de snabbt framför mina ögon.
 |
| Här var det spindlar i långa banor. Troligtvis AIK:are. Usch. |
Ännu är det inte högsommar men det närmar sig. Trots tveksamt väder och låga temperaturer så kommer almanackan snart att slå över. De stackars rosor jag har kvar på tomten är sedan länge satta på undantag. De har ännu inte delat öde med rhododendron-buskarna som dör en efter en. (Jag hävdar med bestämdhet att de från början blivit helt felplacerade, men det kanske bara är en ynklig ursäkt.)
 |
| Rosorna ska komma att blomma när sommaren kommit lite längre |
En snart stundande högtid i trädgården är lavendelns blomning. Det är nära nu och det ser jag fram emot. Så gör även insekterna som tycks älska lavendelns nektar.
 |
| Lavendeln närmar sig blomning |
Jag gav mig iväg bort från tomten. Bilder med regntunga växter fanns i tankarna för att beskriva väderleken detta års midsommarhelg. Jag behövde inte gå långt förrän första motivet lockade till några exponeringar.
 |
| Gräsen i vägkanterna tyngs av vattendroppar |
Mycket färggrannare och därför inte konverterade till svartvita bilder är de två följande rutorna. Ängshaverroten och rödfibblan lyste i vägrenen.
 |
| Ängshaverroten hade flugsällskap |
 |
| Fibblan med fantastiskt eldiga nyanser |
Det blev ett eller annat grässtrå till på vägen upp mot Prästgården. På nedanstående bild såg jag att jag även fått med en liten insekt som fotobombade bilden utan min vetskap.
 |
| Mer gräs. Ett otyg för oss gräspollenallergiker nu i midsommartider. |
Nu ägnar vi resten av dagen åt att fira Alva som fyller 10 år. Minstingen är tvåsiffrig nu och åren rusar på. Det känns inte alls länge sedan hon låg där nyfödd på Nyköpings lasarett.
 |
| Alva med storasyster Lovisa bakom sig |
Tack för idag, slut för idag!
Ingen rolig skylt den där sista, ser mer och mer av det här också. Någon borde ta ett snack med den nya ägaren och förklara hur man gör för att bli vän med sina grannar och med folk som gärna tar sig en promenad längs de gamla vägarna.
SvaraRaderaSnygga macrobilder, har spenderat en stund ute i det blöta gräset och försökt fånga en gul nyckelpiga på bild.
Stefan, du ser hur resonemanget går i kommentarerna här nedan. Intressant att de har koll på min blogg men samtidigt inte helt konstigt då jag många gånger skrivit om Åsby och kunnat visa bilder från omgivningarna. Alltid i positiva ordalag.
RaderaDagens ljus var inte optimalt för macro-bilder eftersom den mulna himlen inte gjorde att det direkt "exploderade" av färger och kontraster. Men å andra sidan är mjukt ljus snyggt det också. :-)
Åsby gård är ingen motionsslinga för Stigtomtas invånare. Gården är vårat hem och jag, min man och våra barn rör oss på sträckan mellan stallet och huset flera gånger dagligen. Nu handlar det inte om en eller ett par som tar sig en härlig promenad utan det kan vara upp till 30-50 personer på en dag som antingen går, springer, stavgång eller träningscycklar i mycket hög hastighet. Det förekommer även att folk har lösa hundar med på sin promenad. Motionärerna kan hålla tiden ifrån 06.00 till 23.00 på kvällen. Vid en händelse för en tid sedan kom det en cyklist som var ute på sin träningsrunda i en alldeles för hög hastighet för att passera barn o djur. Min tvååriga satt på hästryggen när han svischade förbi en meter ifrån henne!!! Den gången gick det bra men nästa gång kanske det inte gör det. Vänligen respektera utan elaka inlägg att vi vill att sträckan mellan stallet och huset ska vara privat utan nyfikna vardagsmotionärer. Våra grannar är informerade om att skyltarna inte gäller dem utan de får röra sig fritt på gården som de alltid har gjort.
SvaraRaderaHej!
RaderaPå samma sätt som du ber om respekt får jag nog hävda min rätt att ha åsikter om detta och att hänsynen borde vara ömsesidig. Åtskilliga exempel kan ges på gårdar som t.o.m. har genomfartstrafik mellan mangårdsbyggnad och ekonomibyggnader. Precis som du skriver är det många som i årtionden valt att gå förbi er fastighet då det är en fin sträcka längst en lagom lång runda i utkanten av Stigtomta. Att det handlar om nyfikenhet tror jag definitivt inte och om så vore så skulle inte promenader tillåtas i villaområden heller...
Givetvis har jag övervägt hur jag ska skriva och formulera mig innan jag skrivit mitt blogginlägg. Särskilt i detta fall eftersom det är en åsikt som inte är positiv för någon part. Jag för ingen annans talan, denna avstängning var en total nyhet för mig och jag har inte pratat med någon annan om detta. Jag står för vad jag skrivit men givetvis respekterar jag skyltarna och skulle aldrig drömma om att bryta detta. Synd bara på bl.a. de fantastiska landskapsvyerna mot Brink och Hallbosjön som nu inte längre är åtkomliga för allmänheten.
//Lasse J
Vad det beträffar "de nya ägarna" har gården varit i släktens ägo i över 100 år. Bortsett ifrån år 2000-2015. Vi kommenterar inte detta något mer. Hälsningar Ida och Göran.
SvaraRaderaLandsbygden behöver leva och inte inskränkas. Jag är inte familjär med berört område, men jag kan från min neutrala sida köpa bägge sidornas argument och skulle tipsa om att gå halva vägen var...om det är möjligt. Med en ömsesidig respekt kommer man långt.
SvaraRaderaPå den lilla orten jag växte upp har en av gårdarna i utkanten köpts upp av stockholmare och det första de gjorde var att neka en av de lokala idrottsföreningarna att använda det motionsspår som i flera decennier upplåtits av forna ägare och som går i skogen i utkanten av ägorna.
Tråkigt och så vinner man inga vänner. Ömsesidig respekt som sagt.
Vackra blombilder, men den på spindlarna ger mig lite rysningar...
Ja, jag har skrivit vad jag tycker och kan bara hänvisa till det. I vilken riktning snacket går på byn vet jag inte. Som skrivits här ovanför förekommer denna typ av inskränkningar allt oftare. Allemansrätten skulle aldrig gå att genomföra i dag, vi ska vara glada att den uppfanns för länge, länge sedan i Sverige.
RaderaDet kröp lite på mig när jag insåg vad jag lyfte upp i en lång tråd. Samtidigt blev jag helt fascinerad och fotade dessa under tiden som jag höll i nystart med spindlar. Lite vackra, trots allt. :-)
Ja inte vill man promenera där man inte är välkommen. Här hemma surar jag som ättika om turisterna kör som sniglar med sina bilar för att se på utsikten från sina bilar, men blir glad som en lärka om de parkerar och promenerar förbi. Vår vackra omgivning delar jag gärna med andra. Men jag äger ju förstås inte vägen eller stigen där turister kan gå, jag bara betalar underhållet via vägföreningsavgiften. ;)
SvaraRaderaHoppas du finner nya stigar att upptäcka på dina kamerautflykter.
Du har så rätt, Charlotta. Inte vill jag röra mig eller fotografera där något mer. Vibbarna får gärna vara positivare för att det ska kännas som något att sträva efter. Och visst är det skillnad på privat ägande och samfälligheter. Nu är det inte så att vägen går över det som brukar kallas tomt, men det argumentet räcker nog inte så långt.
RaderaNåja, bara inte markägaren vid Skillra blockerar sin väg också. Där finns det fortfarande ett fint stråk för oss som vill promenera i utkanten av Stigtomta.