Tisdag, trädgårdsarbete, tempoväxling

Hela tisdagen har förlupit med en enorm trötthet. Jag vet inte om det är pollenallergin som är extra besvärlig eller om jag helt enkelt är tillfälligt slut. Jag vet vad trötthet ända in till benmärgen är, men tycker inte att jag under den senaste tiden försatt mig i eller förtjänat att hamna nära den gränsen. Igen. Däremot kan jag erkänna att jag inte på långa vägar tål lika mycket push och puls som före den förbaskade utbränningen. Jag tog igen mig en timme i soffan direkt efter jobbet och gav mig sedan ut i trädgården för dagens beting.

Aklejorna löper amok i rabatten vid uteplatsen. Det får de gärna göra för mig.

Trädgårdsarbete är ren avkoppling. Rensa lite ogräs. Insatsen skulle visserligen behöva vara avsevärt större för att få bukt med allt som inte borde växa där det nu gör. De torra grenarna på schersminen har klippts bort. Jag kunde hålla på i ett par timmar innan mygginvasionen gjorde det omöjligt att fortsätta. Den varma och lugna försommarkvällen tillät kortbyxor och t-shirt och det var precis vad myggrackarna uppskattade alldeles extra.

En av tidigare fyra rhododendron lever fortfarande och har hälsan i behåll

Förberedelserna inför fredagens studentmottagning borde nu eskalera och intensifieras men får ett abrupt avbrott i och med onsdagskvällens fotbollsmatch uppe i Mariefred. En så pass avlägsen match paxar all tid från arbetsdagens slut till läggdags. Och då är jag kvällspigg!

I bakgrunden den skärmvägg som sattes upp i helgen på uteplatsen

Samtliga bilder i detta korta blogginlägg är fotade med mitt 135 mm-objektiv. Även det avslutande självporträttet. Den bilden är verkligen inte mycket att printa ut och hänga på väggen. Jag känner bara att det var ett tag sedan jag hade med mig själv på bild här i bloggen. Och då får det bli på en kisande och skäggigt ovårdad Jansson som trimmade fotoutrustningen under torsdagens spelarfotografering på Enstaberga IP.

En stycke Jansson på Enstaberga IP

Jag längtar till nästa gång jag hinner fotografera "på riktigt". Alltså ge mig ut och ströva och titta, fota och upptäcka längst vägen som mina fötter för mig framåt på.