Jag visste det!

Rivaliteten mellan Nyköpings två gymnasieskolor under min skolgång i början av 80-talet var tydlig. Inte allvarlig på något sätt utan snarare lite lekfullt retsam. När det för några år sedan stod klart att Tessin och alla dessa flumlinjer... ;-) skulle flytta ner till Gripen så visste jag att vi äntligen vunnit. Vi Gripen-elever hade haft rätt hela tiden. Förstås.

Till mitt förtret (nåja) kommer ingen av våra fyra döttrar att intressera sig för de naturvetenskapliga ämnena. De två äldsta har sedan flera år tillbaka lagt gymnasietiden bakom sig och de gick båda på Tessinskolan. När det nu är dags för familjens 15-åring att göra sitt gymnasieval är det inte nära att det blir fysik, biologi eller kemi som lockar henne till "rätt" linje. Vår 13-åring borde således axla arvet från sin far men när jag stirrar uppmanande på henne tittar hon trotsigt tillbaka och förkunnar att teknik och naturvetenskap är bläh. Hmmm, ungar.

Entrén till den nya byggnaden vid Gripenskolan

Lördagen den 17:e november hade Nyköpings olika gymnasieskolor (det finns ju några friskolor också) öppet hus för alla vilsna och medvetna 15-åringar. Det blev också en öppen dörr för oss föräldrar som nyfiket kunde smyga med i hasorna på våra telningar. Självklart tog jag chansen att följa med till Nyköpings Gymnasium på Högbrunnsområdet, en del av Nyköping där jag tillbringat mycket tid under min ungdom. Redan för några veckor sedan hade Lovisa och jag varit på Nyköpings Enskilda Gymnasium då de hade en informationskväll och nu skulle jämförelse göras med det kommunen hade att erbjuda.

Vilken fantastisk rymd matsalen hade att erbjuda!

Den nya byggnaden vid Gripenskolan var otroligt fin. Funktionella lokaler, vackra färger och till synes en utomordentlig studiemiljö. Vi gick runt och tittade samtidigt som Lovisa stannade till och pratade med de elever på skolan som hon ville veta mera av.

Schema, innehåll och kravbild var saker som intresserade

Även om den nya byggnaden var fräsch och lockande så kunde jag inte motstå frestelsen att söka mig bort till Gripens ursprungliga byggnad där jag själv gick mellan 1981-1984. Även dessa lokaler har genomgått en större renovering men visst var det skillnad på nybyggt och nyrenoverat. I vårt stora samlingsutrymme där alla våra skåp fanns var det gamla stengolvet bevarat men i övrigt var inte mycket sig likt.

Yngsta dottern Alva står på den punkt där mitt skåp under gymnasietiden var placerat

Vi gick runt i korridorerna i den äldre byggnaden och jag vet inte direkt om jag blev nostalgisk. Att kemi- och fysiksalarna fortfarande låg i samma korridor som på 80-talet var i alla fall något som fick mig att minnas tillbaka till en tid som flytt. Om elektronikexperiment som aldrig riktigt fastnade i min kunskapsbank, om kemilektioner som mer blev avancerad matte än att blanda vätskor och om klasskamrater på den naturvetenskapliga linjen med väldigt olika ambitioner och talanger.

Färgerna i den nya byggnaden föll i alla fall mig i smaken

Oavsett vad mina döttrar väljer när det gäller gymnasielinje så blir det säkert bra. Vad de kommer att jobba med i framtiden behöver inte ha ett dugg med vad de läst under tonåren. Jag har i mitt yrkesliv aldrig varit nära de naturvetenskapliga ämnen som jag läste under tre år.

Min dag fortsatte med lövräfsning. Kanske klarade jag det momentet bättre tack vare tre års gymnasiala studier av biologi.