Islossning vid Harhålet

Jag hade i förväg inte kunnat föreställa mig den ljudkuliss som bjöds vid Harhålet under fredagsmorgonen. Delar av Yngaren har fortfarande ett istäcke men det bryts nu ner av vårsolen och den stigande dygnstemperaturen. Det sjöng om isen, knakade och knäppte och det varvades med långa råmanden från den sönderbrytande ytan. Ett skådespel för öronen. Mäktigt.

Alhängen vid Harhålet

Morgonfrosten satt fortfarande kvar i gräset

Islossning vid Harhålet

Gryningen bjöd på någon enstaka minusgrad. Det var absolut vindstilla. Dit solens strålar nådde kände man ändå att vårvärmen var närvarande. En riktigt, riktigt fin marsmorgon om du frågar mig.

Detta är en segling och jag har roterat bilden ett halvt varv (den är alltså uppochner)

Jag genade över åsen för att ta mig till solsidan där jag också planerade att ta en mugg kaffe. När jag passerade blåsippsstället noterade jag att det ännu dröjer lite innan de tittar fram ur den mossbelupna marken. Sippornas tid är snart här och leder väg för lövsprickningen.

Inne i barrskogen har vildsvinen bökat upp mossan på södra sidan av den vidsträckta åsryggen. När jag avancerat fram genom den lättpromenerade terrängen nådde jag strandlinjen på nytt där spår av den uppbrytande isen talade sitt tydliga språk. Våren är här.

Kaffe smakar aldrig bättre än ute i naturen. Att inta förmiddagsfika vid Yngarens strandlinje räknas definitivt som vardagslyx. Något jag unnade mig denna fredag.

Fredagen rundas av i Oxelösund där yngsta dottern och hennes fotbollslag spelar träningsmatch. Det blir också bra, nästan som en fredagsfika vid Yngaren.