Livfullt längst promenadvägen

Under fredagskvällen konstaterade jag längst min promenad i utkanten av Stigtomta att det fanns mer än växter att fotografera. Floran är på sin absoluta höjdpunkt just nu men det blir ju ännu mer livfullt när man stöter ihop med ett antal djur. En ytterst brokig skara dessutom.

De unga nötkreaturen vid Skillra är oerhört roliga att möta

På gården Skillras marker betar varje sommarsäsong nya nötdjur. Sedan några veckor har en ny kull släppts ut i hagarna och de är precis så nyfikna som man kan förvänta sig. När de väl fått syn på dig lär de inte släppa dig med blicken förrän du stövlar därifrån och kommer utanför deras synfält.

Först framme vid stängslet för att kolla vem jag var

Jag fortsatte att gå längst grusvägen och de stod och tittade länge efter mig

Efter att ha blivit nedstänkt av kosnor (jag sträckte fram handen och efter att ha luktat på den kom en nysning modell större) så travade jag vidare. Mina steg tog mig mot skroten och innan jag var framme fick jag chansen att stanna till för att kolla hur ladusvalorna jagade insekter i den fina kvällsluften. En annan liten fågel hade varit framgångsrik i sin jakt och hoppade fram på vägen framför mig.

Sädesärlan har näbben full med kvällsmat

Efter skroten kommer man fram till en mer udda djuruppfödning. Jag kan inte undgå att tänka på hur fullkomligt surrealistiskt det är att se strutsar kliva runt i det sörmländska landskapet. Dessa enorma fåglars uppsyn får mig inte att associera till de mest tänkande varelserna på vår jord.

En struts ögon må vara fina men de utstrålar inte intelligens. Typ.

I och med dessa djurmöten hade jag trott att det skulle räcka för kvällen. Men framme vid Stordalen så överraskades jag av grymtanden och såg att de hade två hushållsgrisar i var sin hage. De hade bökat upp marken precis som grisar gillar att göra. Jag såg till att de fick ett par nävar frodigt gräs. Kul att se grisarna som till skillnad från strutsarna har betydligt mer innanför pannbenen.

Även grisar kan vara nyfikna

 
Nu återstår ett blogginlägg efter fredagskvällens promenad. Då blir det gula bilder, det kan jag lova.