Hamnsightseeing i grannkommunen

Planerna började formas under lördagsförmiddagen för en liten utflykt till Oxelösund. Vädret var tilltalande, kamerabatteriet var laddat och bilen var tillgänglig. På kort varsel kom mina planer på skam, jag fick finna mig i att vara hundvakt hemma i Stigtomta istället. Nu är denna syssla inte den sämsta, tvärtom är det ett väldigt välkommet uppdrag. Istället för en lördagsutflykt i strålande solsken blev det en söndagstripp i betydligt molnigare väder till kommunen i öster där jag tittade till några hamnar som besökts och fotograferats åtskilliga gånger. Huvudsaken var inte bilderna utan min önskan att få ut huvudet utanför den snäva bubbla som omger mig just nu.

Jag tror att samtliga bilder jag tog i Oxelösund denna söndag blev repriser på bilder jag tagit åtskilliga gånger tidigare. Sådant kan funka men då bör man helst jaga yttre betingelser som sticker ut lite extra, t.ex. oväder eller spektakulära ljusförhållanden.

Efter första stoppet i Gamla Oxelösund tog jag mig vidare till gästhamnen. Där var det synnerligen lugnt och stilla, båtsäsongen är låg snarare än hög i mitten av februari. Några söndagsflanörer kunde iakttas här och där med ett epicentrum på vägen ut mot Femöre där en motionsbingo arrangerades av OK Måsen.

När jag tittat till fiskehamnen kände jag att det fick räcka för denna gången. Det blev dock en snirklig omväg tillbaka till Stigtomta i och med att jag valde att åka förbi Stjärnholm, Palmtorps Allé, Bränn-Ekeby, Tuna och Enstaberga. "Hemma" för mig en gång i tiden och det finns alltid massor att titta på när jag passerar dessa trakter. För ett gäng år sedan parkerade jag bilen och promenerade på vägarna runt Bränn-Ekeby, något jag borde göra ytterligare en gång. Synen av Lövhagens gamla skola och Lövsta handel m.m. väcker liv i det nostalgiska hjärncentret.

En dag i taget

När jag skrev mitt förra blogginlägg berättade jag om en tyngre period som fortsatte ytterligare ett par veckor. Akademiska sjukhuset hittade viruset som orsakade den andra infektionen som jag fortfarande inte blivit av med (BK-virus som finns hos de flesta människor men hålls i schack av ett normalt fungerande immunförsvar). Efter mer än fyra veckor med lätt feber är jag i alla fall lite piggare sedan ett par veckor tillbaka.

Björkdunge med Halla Bil & Plåt i bakgrunden (tidigare en Coop-butik)

Eftersom jag blivit något piggare har jag kunnat ta mig utomhus på kortare promenader. Mitt nuvarande promenadmax är ca 2,6 km och sedan får jag ont i min opererade höft. Jag nöter på med promenader och rehabiliteringsövningar för höfterna, väl medveten om att det kräver tålamod och disciplin för att till slut kunna lämna kryckan hemma.

Takåsar på en bild som togs från järnvägsbron på vägen mot Jönåker

Innevarande vecka slipper jag åka till Akademiska sjukhuset i Uppsala för kontroller. Det bedömdes att det räckte med att jag i måndags lämnade blodprover på Provtagningscentralen på Nyköpings lasarett och ett par dagar senare hade telefonkontakt med en av mina hematologi-läkare i Uppsala. Slipper jag åka på veckovisa kontroller i Uppsala är det positivt, dessa resor börjar kännas riktigt sega. Fem timmar i baksätet på en taxi för resan Stigtomta-Uppsala t.o.r. är inte högst upp på min önskelista.

Inget spårspring längre över TGOJ-banan (men en livsfarlig passage över järnvägsbron)

Nog borde jag kunna fotografera mer än vad jag gör just nu, eller? Jovars, men om det inte varit för halt ute har det varit oinspirerande väderomständigheter och för korta promenadstråk för att hitta några vettiga fotomotiv. Bilderna i detta inlägg är från tisdagen den 6/2 innan snön återigen började falla från himlen. Jag monterade mitt 70-200 mm-objektiv på kameran och valde att gå fram till Prästgården och Skillra innan jag vände hemåt igen.

Skillra i utkanten av Stigtomta

Det gamla magasinet vid TGOJ-banan som numera inhyser en golfsimulator

Faluröda fasader med vita husknutar vill man ju ha i denna miljö

Den tappade aptiten återfanns för ett par veckor sedan och det är jag tacksam för. Nu kan jag t.o.m. tänka mig eftermiddagskaffe! Ska jag dessutom promenera en sväng varje dag och göra övningar så behövs mer energi än vad som går åt om jag ligger på sofflocket hela dagarna.

Jodå, detta motiv är uttjatat vid det här laget ... (vägen upp mot Prästgården)

Många döda träd har tagits omhand vid Skillra och Prästgården

Den gula Prästgården tittar fram bakom kullen

En av grindstugorna vid Prästgården med Tiondeboden i förgrunden

Tiondeboden som sköts av Hembygdsföreningen

Nu laddar jag om för nästkommande veckas Uppsala-resa. Det finns inte mycket annat i min kalender att hålla ordning på. Nej, det kryper inte i kroppen eller knoppen av otålighet och leda. Krafterna finns inte ännu för några aktiviteter eller äventyr dessutom behöver jag fortsätta hålla mig någorlunda isolerad från omvärlden med hänsyn till mitt immunförsvar. Allt har sin tid och just nu är det så här, det funkar bra med tanke på alternativet som kunde ha varit så galet mycket sämre.