Den ohittade utsiktspunkten på Hälsö

I det vädermässiga gränslandet mellan mycket fuktig luft och envist duggregn genomfördes en västkustexpedition söndagen den 30:e juni. Kärntruppen bestod av fyra medelålders äventyrare samt en relativt stor hund. Startpunkten var Kungälv och målet befann sig någonstans bortom Hisingen. För att inte komma fram för snabbt gjordes ett provianteringsstopp på XXL vid Bäckebol där undertecknad hivade upp plånboken och införskaffade en skaljacka. För sådana ska man ha nuförtiden enligt reklambladen.

Hisingen är per definition en väldigt stor ö. Vårt icke helt uttalade mål var öarna utanför Hisingen och därför behövde vi rulla ut bilen på en av Trafikverkets gula färjor som sammanbinder flera av de större öarna i kustbandet.

Man kan tycka att Hönö med sina brödkakor och Öckerö med fröken Lind och herr Åkare dansande på logen skulle locka till turiststopp men icke. Sällskapets ambitionsnivå var högre och siktet ställdes in mot Hälsö. De tre nämnda öarna är förbundna med varandra via broar men när man kommit till toppen av Hälsö är det vägs ände (om man inte åker vidare i arkipelagen på en gul färja).

Blåeld på Hälsö

Någonstans i de djupaste delarna av Google Maps signalerades det att det fanns en utsiktspunkt öster om färjelägret på Hälsö. Vi kan i efterhand konstatera att expeditionen trots frenetiskt letande gick bet på att hitta den förbaskade kartmarkeringen i verkligheten. Försöken var dock seriösa, till och med lokalbefolkningen tillfrågades. Av dem fick vi i alla fall veta att den sjunkna segelbåten legat vid klippkanten i en månad.

Fendrarna låg i alla fall och flöt mellan båten och klippan

För mig som ostkustbo ter sig västkusten som intagande vacker och annorlunda. De slipade och kala klipporna är en del i detta men även västkustbornas förmåga att bebygga vissa av dessa öar med hus i oräkneliga mängder. Rakt norr om Hälsö, på andra sidan gattet, såg vi husen på ön Källö Knippla skava mot varandra.

Norr om Hälsö återfinner vi Källö Knippla

Trots det mediokra men väntade västkustvädret kryssade segelbåtar fram över havet och satte en trivsam ton på upplevelsen. Jodå, jag har inte sett allt vad västkusten har att erbjuda av naturupplevelser men jag har hittills aldrig blivit besviken. Oaktat utsiktspunkter eller inte.

Ett halvhjärtat försök att hitta mjukglass på någon av öarna övergavs tämligen raskt och vi kämpade oss tillbaka till civilisationen i Kungälv. Eftermiddagen kröntes med en galet god middag på den grekturkiska restaurangen Kallisto, tänk om Andréexpeditionen kunnat åtnjuta den avslutningen.

We will be back!