Två steg framåt och ett tillbaka

Häromkvällen tog jag en promenad med kryckan och kameran. Vi tog oss förbi Skillra, Prästgården och järnvägsbron. För extra fotografisk utmaning hade jag skruvat på mitt Sigma 14 mm-ultravidvinkelobjektiv, det objektivet behöver dammas av då och då. Under promenaden önskade jag otaliga gånger att jag istället hade valt t.ex. mitt 70-200 mm-teleobjektiv.

Pelargon hemma på farstukvisten

Måndagen den 22:a juli ägnade jag åt ett heldagsbesök på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det var kontroller och undersökningar, dels 9-månaderskontroll efter stamcellstransplantationen och dels röntgen i jakt på ev. kvarvarande rester av lymfomet. För tre veckor sedan fick jag den sista planerade antikropps-behandlingen och nu var det dags att se om tumörerna i tonsill, svalg och matstrupe var borta. Den s.k. PET-skanningen med isotoper skulle ske på morgonen men när jag kom in på Nuklearmedicin-avdelningen fick jag veta att leveransen av isotoper från Stockholm blivit försenad och kunde inte påbörjas förrän vid lunchtid. Jag fick gå upp till BMT-mottagningen och be dem om hjälp att planera om dagens alla bokade undersökningar. Det mesta gick att lösa utom besöket hos specialisttandvården (som kontrollerar munnens slemhinnor i jakt på avstötningssymptom).

Vägen mot Jönåker

Utsikten västerut från järnvägsbron över TGOJ-banan

Ett första utlåtande efter skanningen fick jag i torsdags då en av läkarna på Hematologavdelningen i Eskilstuna ringde mig. Till min stora glädje hade tumörerna i svalget och matstrupen försvunnit av behandlingarna. Det är dock fortfarande kvar en del av tumören i tonsillen. Hur detta ska fortsätta behandlas överlåts till onkologteamet i Uppsala att besluta.

Ett mindre roligt besked var att man kunde se en ansamling av isotoper kring min protes i den opererade höften. Detta påstås ha funnits även vid de tidigare två PET-skanningarna i mars och maj men då sades inget till mig om detta. Om jag tolkar Eskilstuna-läkaren rätt så indikerar detta fynd att det är en bakterieinfektion i höften. Jag har inte haft feber p.g.a. denna eventuella infektion och höftsmärtorna har jag kopplat samman med muskelsvagheten snarare än något annat. En remiss skulle skickas till ortopeden på Nyköpings lasarett eftersom det var de som tog hand om mig i samband med höftoperationen i juni 2021. Var detta leder och vad som händer i min höft kan jag inte ens gissa, och börjar jag spekulera cirkulerar mina tankar kring både resistenta bakterier (som är kvar sedan operationen -21) och ny operation av höften för att byta ut protesdelar. Usch.

Som senast den 12/8 hoppas jag få besked från både onkologerna och ortopeden om hur det är tänkt att fortsätta. Det datumet har jag en bokad telefontid med en av läkarna på BMT-mottagningen i Uppsala. I samband med den läkarkontakten får jag även återkoppling på benmärgsprovet som togs den 22/7, hittills har i alla fall leukemi-behandlingen gått som förväntat. Min plan att komma igång och jobba den 19/8 verkar inte flyga särskilt bra med de besked som nu lämnats. Jag får helt enkelt kämpa vidare i tillvaron, promenera med min krycka och göra mina regelbundna besök på gymmet för att stärka kroppen så gott det går. Ingenting får tydligen vara enkelt, prövningar är karaktärsdanande.