För en vecka sedan, torsdagen den 24/10, tog jag sista chansen till en solskenspromenad innan jag skulle börja jobba igen. Hösten har hittills varit snäll mot oss och denna torsdag var inget undantag. Förhållandevis varmt i luften och strålande solsken. Siktet ställdes in mot Nyköping och där blev det ett besök hos Sörmlands Museum för att sedan gå fram och tillbaka längst Nyköpingsån.
 |
| Hamnrondellen bjöd på spöktema |
Museet hade ett par utställningar som roade mig lite extra. Tyvärr har jag missat två utställningar tidigare i år som jag verkligen velat se men min försiktighet p.g.a. dåligt immunförsvar har hållit mig borta från denna typ av miljöer. Min nuvarande status tillåter mig att röra mig mer fritt men jag ska undvika uppenbart sjuka personer och kanske inte heller sätta mig på en fullsatt läktare där det är omöjligt att gissa om någon är smittbärare eller inte.
Nu har jag jobbat halvdagar sedan i måndags och det känns huvudsakligen jättebra. Tröttheten är dock påtaglig, tänk att fyra timmars arbete kan vara så krävande om man inte har tränat på detta de senaste 16 månaderna. Jag är ändå inte överraskad, hade förväntat mig att det skulle gå åt mycket energi så här i inledningen av återkomsten. Att jobba bara fyra timmar om dagen är svårt, det känns som om ingenting hinns med på en förmiddag.
 |
| Det var många år sedan jag gick på denna sida av Åkroken |
Allra mest efterlängtad har kontakten med arbetskamraterna varit. Visst, jag har besökt kontoret några gånger sedan i maj men nu är det "på riktigt". Fördelen med mina tidigare besök är att tröskeln varit lägre att kliva över denna gång. Det gäller både för mig själv och jobbarkompisarna som åter får se mig i korridorerna. Mindre dramatiskt på något sätt.
Nu låter jag det gå några veckor innan jag utvärderar om orken kommer att räcka till för att kliva upp till 100% efter årsskiftet. Mitt mål är givetvis att det ska bli så men den mentala tröttheten efter cellgifterna, sjukdomstraumat och alla komplikationer gör att jag är ödmjuk inför vad krafterna räcker till och hur mycket tid återhämtningen tar.
Bilderna i detta inlägg är tagna med mitt 40 mm pannkaksobjektiv. Jag tyckte de såg lite "mjuka" ut när jag kollade ordentligt på bilderna. Det är åtminstone ett supersmidigt och lätt objektiv och det är värt något i vissa sammanhang.
Pannkaksobjektivet verkar funka som det ska. Bra mix av gammalt och nytt här. Fint med skulpturen på Gert Fredriksson. Skönt att höra att första arbetsveckan är avklarad, trots den väntade tröttheten. Ladda med mycket blåbärspaj.
SvaraRaderaGert Fredriksson-statyn har jag och många andra fotat ganska ofta vid det här laget. Självklart förtjänar stadens store kanotist denna uppmärksamhet.
RaderaNu kan jag äntligen ta helg för första gången på länge. Om det blir blåbärspaj ska jag låta vara oskrivet men någon form av sockerchock ska jag nog kunna bjuda kroppen på.
Bra blandade bilder. Objektivet tycker jag levererar, får jag vara nyfiken och fråga vilket märke?
SvaraRaderaTack! Mitt 40 mm pannkaksobjektiv är från Canon (EF f/2,8). Det var nog ett tag sedan de slutade tillverka detta objektiv och jag hittade ett exemplar begagnat för en ganska liten slant.
RaderaTack för svar.
RaderaEn trevlig och väl dokumenterad promenad. Nuförtiden undviker jag dock området kring hamnrondellen p.g.a. det anskrämliga bostadsområde som växt fram och som passar bättre in i en stor stad än Nyköping. Det är dock lite lurt att ta sig till hamnområdet utan att behöva se eländet.
SvaraRaderaSörmlands museum har många trevliga utställningar. Nu gäller det att pallra sig till Stadsvakten för ett besök.
Tack för kommentaren!
RaderaJag håller inte med om det nya bostadsområdet som växer upp. För mig var det bra mycket fulare med de byggnader som låg där tidigare. Ja, det blir höga huskroppar som står längst gatan men det ser likadant ut vid Perioden längst Nyköpingsån där Aleaverken en gång i tiden låg. Nyköping växer och behöver växa för att hålla igång samhället. Småstadskaraktären är i mina ögon borta för länge sedan.