Olika nyanser av brunt och grått

November. Olika nyanser av brunt och grått, knappt dagsljus, död och förruttnelse. En månad som utsätter oss för prövningar. En månad som bygger pannben. Fulhösten personifierad.

Vår pelargon är körd. Verkligen körd.

De kvarvarande Ingrid Marie-äpplena har förfrusit

Det är givetvis endast de yttre förutsättningarna som är usla i november. Om den inre glöden kan hållas igång är det business as usual. I skrivande stund har jag jobbat i fem veckor och någon slags vardagslunk har äntligen infunnit sig igen efter den långa sjukskrivningen. Visserligen jobbar jag bara halvtid men det räcker för att forma dagarna och min inställning till tillvaron. Den mentala energin räcker i ungefär fyra timmar just nu och räckviddsångesten gör sig påmind de dagar då jag behöver vara på topp även på eftermiddagarna eller kvällen.

Björkstammar, lång slutartid och uppenbart skakiga armar ...

För ett par veckor sedan gjordes ett par undersökningar av min opererade höft. Ortopedläkaren ville jaga bevis för den troliga infektion som setts på PET-CT-scanningsbilderna som tagits i Uppsala under våren och sommaren. Dels gjordes en punktion för att få ut vätska som skulle påvisa vilken sorts bakterie det handlade om, dels gjordes en traditionell slätröntgen för att kontrollera att ingenting hänt med protesen och dess infästningar mot skelettet. Förra fredagen ringde min ortopedläkare på Nyköpings lasarett och meddelade att han efter konsultation med ortopedteamet i Uppsala kunde blåsa "faran över" för min höft. Vad de sett på PET-CT-bilderna kan de inte förklara men bakterieodlingen gav inget utslag och därmed slipper jag operation för att byta ut protesen. Jippi! Tyvärr har jag fortfarande rätt stora besvär av höften men tålamod och fortsatt träning kan förhoppningsvis råda bot på detta.

Att slippa ännu en sjukskrivningsperiod, obehaget med en höftledsoperation och den efterföljande rehabiliteringen är väldigt skönt. Nu räcker det med att fortsätta vaccinationsprogrammet samt lämna blodprover då och då tills i april då ännu ett benmärgsprov ska tas (1,5 år efter stamcellstransplantationen). Dessa kontroller och uppföljningar känns nödvändiga och givetvis hoppas jag att inte min gamla och felaktiga benmärg ska ta över igen och därmed generera leukemi på nytt. Man kan bli nojig för mindre men jag känner mig just nu ganska trygg med att den behandling jag fått ska fungera fullt ut.

"Tar du ett steg till, gubbskrälle, så sticker jag härifrån!"

Dagarna är korta och vädret har allt som oftast varit mindre lockande vilket har gjort att jag inte varit ute med kameran och fotat. Det jag däremot har gjort de senaste veckorna är att jag besökt ett antal olika matcher, idrottsanläggningar och lag för att fota sport. Och jag har verkligen haft kul! En efterlängtad närkontakt med sportvärlden och med många av dess utövare.

Allt är inte brunt eller grått i november

Ett av mina allra mest använda objektiv fick följa med mig ut på en promenad under torsdagslunchen. Mitt macro (Canon EF 100 mm f2,8) gjorde det jag förväntade mig av objektivet och resultatet ser du i bilderna här ovanför. Vis av erfarenheten vet jag att december kan bli minst lika grå och trist som november och därmed lär inte omgivningarna i närheten av hemmet locka ut mig och kameran. Blir det däremot snö så ändras landskapet och då ökar inspirationen (men även transpirationen av snöskottningen).

På återhörande!