Den avslöjande oskärpan

Jag har aldrig riktigt gillat mitt 50 mm-objektiv. Som nybliven digitalfotograf köpte jag Canons billiga och plastiga EF 50 mm f1,8-objektiv och det var, trots sin billiga prislapp, betydligt bättre än vad man kunde förvänta sig. När jag sedan tyckte att det var dags att levla upp så köpte jag Canons EF 50 mm f/1,4. Ett klart dyrare objektiv men inte på långa vägar lika dyrt som Canons röda-ringen-alternativ (50 mm f/1,2). Sedan dess har jag aldrig riktigt varit begeistrad i att sjunga normalobjektivets lov. Brännvidden på en fullformatskamera sägs ju vara just "normal" och fånga allt ungefär såsom ögonen gör utan förvanskning. 

På grund av ett påtvingat datorbyte i början av denna vecka så behövde jag ta några testbilder med ett par olika kameror för att testa överföringsfunktionerna mellan kamera och dator. Datorbytet kändes på sätt och vis onödigt eftersom min iMac 27'' oförtrutet snurrat på riktigt bra när jag kört Photoshop och Lightroom. Den senaste tiden har dock uppdateringarna från Adobe protesterat och klagat över att datorns operativsystem inte längre är kompatibelt med den nyaste versionerna av bildbehandlingsprogrammen. Jag tvingades tänka efter och konstaterade att datorn varit i min ägo i ungefär 9 år, operativsystemversionen har stannat på version 12 och de senaste versionerna från Apple är 15. iMac säljs inte längre i en 27'' version så jag valde att köpa en Mac Mini med Apples separata 27''-skärm. Alla lagrade bilder ligger på en separat hårddisk (som jag tar backup på till en molntjänst).

Efter mycket trixande och fixande fick jag allt att rulla med filöverföringarna från ett par av mina kameror. De testbilder jag tog är verkligen inte något att skryta med men de var intressanta ur ett perspektiv eftersom de tydligt visar varför jag inte hyllar mitt 50 mm f/1,4-objektiv. De första tre bilderna är tagna med mitt billiga 28 mm f/2,8-objektiv som knarrar när det fokuserar (saknar Canons USM-motor som de hade i många av sina objektiv). Jag valde att konstnära lite och tog medvetet ett par bilder med varje objektiv för att få oskärpecirklar från belysningen på vårt hus farstukvist.

 Bilderna med 28 mm-gluggen gav runda och fina cirklar. Annat är det med det förbaskade 50 mm-objektivet, där ser man tydligt kantigheterna från lamellerna inne i objektivet. Usch.

Roligare bilder än så här blir det inte i dagens blogginlägg. Förutom några sportarrangemang har jag inte fotat någonting. All energi har gått åt till att jobba halvtid samt träna på gymmet. Dessutom kan jag inte vara ensam om att notera hur gråeländigt vädret varit de flesta dagarna de senaste veckorna. Nu närmar vi oss julen och jag har jobbat 8 veckor på halvtid. Under januari fortsätter jag på 50% innan jag kliver upp till 75% i februari. Min mentala energi har räckt för att göra nytta under fyra timmar med därefter är jag dränerad på hjärnkraft. Detta kallas fatigue och enligt en av mina läkare är det inte onormalt eller konstigt utifrån det jag varit med om och de tunga behandlingar som bombarderat min kropp.

Nu laddar vi inför storhelgerna och kanske, kanske tar jag fram någon av kamerorna för att ta de sedvanliga detaljbilderna på pyntet och allt som plockats fram till jul.