Mindre munter midvinter

Vi har endast dagar kvar till julhelgen, mörkret dominerar i sällskap av ett synnerligen nederbördsrikt och eländigt väder. För min egen del är lördagen den 21/12 den första lediga dagen av många. En intensiv höst och övergång till vinter har inneburit mycket arbete, nya arbetsuppgifter och oprövade ansvarsområden. Jag behöver sannerligen vilan och återhämtningen.

Badplatsen i Kisäng den 21/12 -19 var inte särskilt inbjudande

Under december har jag haft min "finkamera" på serviceverkstad. Av/på-knappen på den två år gamla kameran har blivit allt kärvare och vid de senaste tillfällena då jag använt kameran har jag oroats av att riskera att bryta av den lilla brytarspaken. Några tusenlappar fattigare fick jag tillbaka min Canon 5D Mark IV från Canons enda auktoriserade serviceverkstad i landet.

Badbryggan mellan strandbjörkarna vid Kisäng

Det visade sig vara något som spillts vid reglaget. Huruvida jag får tillbaka några pengar eller inte på den försäkring jag tecknade vid kameraköpet återstår att se. Jag var hur som helst tvungen att laga den. Och även om jag har flera andra kamerahus så är de sämre, äldre och inte på långa vägar lika vassa som vi 5D Mark IV.

Jag stod redo men ingen badande behövde min hjälp

Efter att ha testat på vädret under flera hundrastningspromenader från fredagseftermiddagen till lördagsförmiddagen visste jag hur otilltalande det var utomhus. Ändå tog jag med mig kameran i bilen och åkte upp till Kisäng utanför Stigtomta på lördagslunchen. Dimman lockade.

Någon snövit jul får vi inte se detta år i södra Södermanland. Väderprognosen de närmaste dagarna lovar på sin höjd lite frost en eller annan dag. December har varit varm, det finns inte tillstymmelse till tjäle i marken. Det har regnat nästan dagligen, en nederbörd som förvisso behövs men som inte direkt gör att man drar på mungiporna denna mörka årstid.

De kommande två dagarna går åt i sin helhet för de hysteriska men traditionella julförberedelser. Givetvis är redan gravningen av laxen påbörjad, kopparputsningen avklarad och julköttbullarna trillade och stekta. Men mycket återstår. Detta år går jag nog bet på att få fatt på något tallris, jag har inte hunnit åka runt och leta efter något hygge av färskare sort.

Badstrand vid Kisäng

För en vecka sedan spikade jag upp en större canvastavla på kontorsväggen. Det rum jag tilldelats har kala väggar och till sist kunde jag inte motstå frestelsen att beställa en tavla när jag ändå köpte utskrifter av årets julkort (som självklart också är postade enligt konstens alla regler).

Vass vid Kisäng

Min förhoppning är självklart att hinna fota lite i omgivningarna under de lediga dagar jag har framför mig till och med trettonhelgen. Å andra sidan blir jag ju mer än tveksam om vädret inte hyfsar till sig bättre än denna lördag. Usch och fy, man blir blöt av någon slags mix av dimma, hög luftfuktighet och stadiet mellan duggregn och uppehåll.

Båtbrygga vid småbåtshamnen i Kisäng

Det fick bli bilder tagna med mitt 28 mm-objektiv denna gång. Märkligt att ett billigt "skitobjektiv" som jag ägt väldigt länge plötsligt kan bli en favorit. När jag hade fångat vyerna vid Kisäng bytte jag ändå glugg till mitt 135 mm-objektiv för några andra typer av bilder.

Vår bil var ensam på parkeringen vid Kisäng

Kvarvarande rönnbär

Tvärs över viken vid Kisängs båtplats

Nu ska vi på något sätt komma i julstämning. Sysslorna som ska slutföras kommer att göra sitt till för att sinnesstämningen blir den rätta. Och låter vi bli att titta ut genom fönstren så tror jag även det underlättar.

På återhörande

Stigtomtas skolkvarter

Lördagsmorgonen, den sista dagen i november för övrigt, var rasande grann. Åtminstone sett till den skrala konkurrensen från övriga novemberdagar. Av de större snömängder som prognoserna aviserat inför fredagen blev det närapå intet. Det föll dock tillräckligt många flingor för att ett vint täcke skulle sätta färg på omgivningarna.

Gungor utanför förskolan

Förskolans staket och stängsel med den nya parkeringen och SIF:s bollbod i bakgrunden

Grindäng

Solens höjd vid 10-tiden är inte särskilt kaxig

Mina steg tog mig från parkeringen till bortre änden av den s.k. Skolskogen. Där finns ett gapskjul som verkar ha försett eldningsivriga med material.

Kyrkan och Kyrkbyn lååångt därborta

Bortbrutet material (väggplankor och bänkar saknas)

Jag gick tillbaka mot skolområdet. Det är satt under enorma förändringar de senaste åren men från det hållet jag kom finns onekligen några saker kvar som är värda att låta stå orörda.

Skolans trädgård

Den gamla rektorsbyggnaden finns kvar

Resultat av fredagsförmiddagens snöfall

Där den äldre skolans matsal tidigare låg har det under byggprocessen varit en grusparkering. Nu är den ersatt av en bollplan med tillhörande träläktare.

Träläktare vid den nya grusplanen

Jag fortsatte min korta promenad med att gå villagatan upp mot IOGT-NTO-lokalen och kvarnen. Institutioner i vårt lilla samhälle. Stigtomta Kvarn stängde förvisso sin butik för något år sedan och öppnade en betydligt större sådan på Idbäcken inne i Nyköping. Men det betyder inte att de avvecklar sin verksamhet i Stigtomta. Tvärtom, utbyggnad pågår och verksamheten ser ut att expandera.

IOGT-NTO-lokalen i Stigtomta

Denna lördagsförmiddag var det fullt med bilar på IOGT-NTO-lokalens parkering

Stigtomta Kvarn

Kvarnen fortsätter bygga till

Markarbete och lagerbyggnad på baksidan av kvarnen mot skolområdet

Nu hade mina steg tagit mig till den nya skolbyggnadens framsida. Eller om det är långsida ... Jag vet inte riktigt om "framsidan" är långsidan mot Skolvägen eller om man ska kalla ingångssidan på gaveln för "framsida". Nåväl, fint är det oavsett och möjligtvis lite svårfotograferat när norrsidan denna årstid knappast blir belyst av den lågt stående solen i söder.

Stigtomta skola

Skolans entrésida

Utöver Gula Huset finns en kvarlämnad byggnad från den gamla skolan. Till förtret för idrottsivrande Stigtomtabor har inte den kommunala budgeten räckt för att byta ut den lika skruttiga och otidsenliga gymnastiksalen. Tids nog måste den givetvis rivas, den lär inte kunna användas lika många årtionden som den nya skolan.

Stigtomta skolas gymnastiksal

Tänk vad ett varv i Stigtomtas skolkvarter kan erbjuda en vacker lördagsmorgon. Och vad skönt det var att få lite solljus i ögonen samt frisk vinterluft i lungorna.

Full fart på trädgårdsfåglarna i solskenet

Tänk att vi äntligen fick en gnutta sol innan november stänger dörren. Med en period som dominerats så totalt av ett molnlock blir stunderna med klar himmel och solljus extra välkomna. Nu behöver det ändå påpekas att det inte är mycket kräm i den där ljuskällan så här års, och den hasar sig inte långt över horisonten heller. Men ändå.

Blåmes som kastar sig ner mot fågelbordets lockande innehåll

Jag tog mig utomhus under lördagsmorgonen. Bilderna från en runda för att inspektera kvarteret runt Stigtomtas fantastiska skolbyggnad blir innehållet i nästa blogginlägg. Väl hemma igen kände jag att det kunde vara värt allt plock för att få ut rätt kamerautrustning på farstukvisten för att fota småfåglar.

Skatskrället är ju inte direkt någon småfågel ...

Jag plockade fram ett av stativen, gimbal-huvudet skruvades på plats, min 7D Mark II fick telekonverter och 400 mm-gluggen på sig och sedan satte jag mig tillrätta på en utflyttad köksstol. Det tog inte särskilt lång stund innan fåglarna hittade tillbaka till fågelbordet efter allt stök jag åstadkom utanför ytterdörren.

Talgoxen burrade upp sig i den plötsliga kyla vi fått i Stigtomta

Jag chansar lite när jag skriver att detta är en talltita. (Nästan identisk med entitan.)

Pilfink som spanar in vad som försiggår på farstukvisten

Pilfinken klängde sig fast för att plocka åt sig ett solrosfrö

Sedan några år tillbaka är det solrosfrön som gäller i mitt största fågelbord. Tveklöst den mest populära vinterfödan för många av övervintrarna. Jag har ett mindre fågelbord med jordnötter, och dessa är om möjligt ännu mer lockande för vissa. Tyvärr föredrar skatorna och kajorna jordnötterna vilket innebär att dessa förhållandevis stora fåglar käkar upp dessa i ett nafs. Jag kan inte påstå att jag är överdrivet förtjust i dessa bajsmaskiner runt huset men de ska väl leva de också, kan jag tycka.

Blåmesen plockar åt sig en jordnöt (med en talgoxe i bakgrunden)

Jordnötssmula i spetsen på näbben hos en blåmes

I ett fågelbord på baksidan av huset bjuder jag även på hampafrön. Vissa fåglar hittar dit och jag har läst mig till att olika fågelarter föredrar olika föda. Det jag slutat att köpa är fröblandningarna med vete, havre m.m. Det går liksom aldrig åt (men är givetvis mycket billigare än solrosfrön och jordnötter). Ännu har jag inte hängt ut några talgbollar men det ska jag lösa också, förstås.

Den näpna och vackra grönsiskan kan stanna kvar om vädret inte är för kärvt

Grönsiskan sägs ha en vacker sång som gjort att den tidigare förekommit som burfågel

Det skänker en viss sinnesro att mata ner fåglar hemma runt huset. De kan behöva lite hjälp på traven om vintern blir kärv. Våra övervintrande arter har sin charm även om flyttfåglarna också tillför fantastiskt mycket när de kommer tillbaka för att kalasa på vårt nordliga insektsöverskott.

De gråsvarta kajorna är måhända inte den mest populära av fågelarter

Tittar man ordentligt så ser man att kajans fjäderdräkt inte enbart är svart och grå

Jordnöt i näbben på en Stigtomta-kaja

Med lite tur kommer jag under vintern att få se fler spännande arter i plommonträdet. Kanske domherrar, stjärtmesar, tofsmesar, steglitsar och med stor tur en flock sidensvansar. Ja, det finns många övervintrare som förgyller!

Svartvit partyräddare

Det är väl så att vi alla vill ha skoj, tummarna upp och klackarna i taket. Lite party, oavsett om det är vardag eller helg. Men vi kan ju inte ha månaden maj och juni året runt och i november skulle det behövas kubikmeter av intravenöst glädjekoncentrat för att uthärda.

Östra Storgatan i Nyköping

När jag under måndagskvällen hade ett skjutsuppdrag av några fotbollstjejer från Stigtomta in till gamla klassiska Sporthallen så tog jag kameran med mig. Min avsikt var att ta någon bild på det ljusslingeinringlade trädet vid Gripsholmsparken. Och för att klatcha till det så har jag konverterat dem till svartvitt. Funkar, tycker jag nog.

Den stora barbapappagodisen i Gripsholmsparken fick behålla sin färg

Det blev inte många bilder utomhus utan jag gick till Sporthallen där IK Tuns damlag hade sin träning. Sporthallen är den översvåraste idrottshallen som jag emellanåt måste försöka fota sport i. Denna måndagskväll behövde jag inte kämpa med vitbalansen under de tvåfärgade lamporna. Jag fotade istället ett par experimentella bilder i foajén när laget värmde upp (innan de kunde kliva in i hallen efter basketlaget som tränar där före dem).

Klassisk mark i Nyköping

Lång slutartid med kameran i fast och orörligt läge

Lång slutartid med ett försök att panorera med kameran

Inom någon dag kommer kylan men också lite molnfri himmel. Oj vad efterlängtade de solstrålarna är vid det här laget!