På äventyr norrut del 7; Andersborgturen

Torsdagen den 4:e augusti inleddes med ännu en biltripp till Tänndalen. Vad var det som drog där borta i grannbyn när vi hade det så bra i Funäsdalen på vårt hotell? Jo, flera av de s.k. Guldturerna som jag valt ut hade sin utgångspunkt i trakterna kring Tänndalen. Vi krönte vår fjällvistelse med torsdagsförmiddagens 6 km-vandring som går under namnet Andersborgturen.

Med sikte mot Lillskarven och en hägrande våffelstuga

Ännu en gång fick vi betala en slant för att åka på en betalväg till parkeringen där vandringen har sin start. Denna gång var vi ute i god tid och det fanns gott om platser för bilen. Vandringen innebar att vi travade uppför i början men det hade vi igen på tillbakavägen då det inte helt förvånande var nedförsbacke.

Vi gasade inte på i något vansinnigt tempo utan tog tillfället i akt att njuta av naturen och vyerna. Några vandrare före oss tog extra-slingan upp till Lillskarvens topp (ungefär två kilometer extra) men det vågade jag inte fresta höftprotesen med. Jag vill ändå nämna att jag inte alls fick några känningar i varken artros-höften eller den opererade sidan vilket jag är glad och tacksam för.

Även denna dag hade vi med oss kaffetermosen, frukt och lite fikabröd. När vi hade gått drygt halvvägs satte vi oss på en sten och avnjöt allt detta. Någon våffla var inte aktuell att köpa denna gång även om många gick raka vägen från bilparkeringen till våffelstugan (någon kilometers promenad).

Det blev allt soligare och allt varmare och vi hade nog tur att temperaturen inte blev högre än 17-18 grader. Hade vi fått runt 30 grader skulle inte våra fjällvandringar varit särskilt behagliga. Nu kunde vi öka eller minska klädseln utan att gå till några extremer och något håll. (Alltså, ingen behövde se oss nakna på kalfjället ... Inte heller i toppluvor, tumvantar och skoteroveraller.)

Glad ren-spanare

Jag hade skiftat några gånger mellan mitt normalzoom-objektiv och mitt telezoom-objektiv men när de sista två renarna stövlade förbi på ganska nära håll iddes jag inte skifta till tele-gluggen. Bilderna här ovanför är ganska hårt beskurna.

När vi kom tillbaka till parkeringen var den välfylld. Vi hade ägnat ganska lång tid åt denna vandring men det fanns fortfarande några eftermiddagstimmar att fördriva innan tvårättersmiddagen på hotellet i Funäsdalen väntade. En av oss fick en rejäl överraskning var vi hamnade och så kan det inte bli när man inte tänker på i vilken riktning man lämnar Tänndalen. Mer om det i nästa blogginlägg.

På äventyr norrut del 6; Sätervandring i repris

Under eftermiddagen den 3:e augusti hade jag tänkt att vi skulle ta en kortare runda i Bruksvallarna som enligt Funäsfjällens Guldturs-förteckning kallas "Päråkerstigen". Det kändes som ett lagom komplement till förmiddagens blomsterstig i Tänndalen. Vi åkte till Bruksvallarna och sedan följde en halvtimmes kaos och förtvivlan när vi försökte leta upp parkeringen på "södra sidan av vägen" och startpunkten "Farups fjös". Fjöset hittade vi men ingenstans att parkera bilen. Paus, omvärdering av läget och omgruppering till annan lokation.

Djupdalsvallens säter där det serveras kokkaffe och våfflor

Djupdalsbäckens kristallklara och kalla vatten är mycket välsmakande

Vi bestämde oss för att söka oss upp till Djupdalsvallen vid foten av Mittåkläppen. En repris på den sätervandring vi gjorde 2016. Vi betalade för att komma förbi bommen nere i Bruksvallarna och sedan följde vi den ringlande och smala grusvägen upp till Djupdalsvallen där det med nöd och näppe gick att hitta en ledig parkeringsplats. Flera olika leder har sin start och mål vid denna plats, inte konstigt att det var proppfullt en tidig eftermiddag mitt i semestertider.

Mittåkläppen tornar upp sig i bakgrunden

En förtrollande vacker miljö där vi halvvägs på den 5 km långa slingan slog oss ner för att dricka vårt medhavda kaffe. Vi noterade att det rullade in några rejält mörka moln och klarade oss undan från den första regnskuren tack vare ett vindskydd. Den andra regnskuren innebar att regnjackan plockades fram för första och enda gången under fjällresan men innan den var ordentligt påtagen hade det slutat regna.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om sätrarna är rundans huvudnummer eller om det är rullstensåsen med Mittån nedanför och Mittåkläppen majestätiskt närvarande i blickfånget. Vackert överallt och faktiskt pulshöjande den sista kilometern som går ganska mycket uppför (även om det är på lättvandrade stigar och grusvägar).

När vi kom tillbaka till parkeringen hade huvuddelen av bilarna försvunnit. Vi belönade oss med att dela på en våffla med hjortronsylt på Djupdalsvallens säter och det satt extra fint med ett par koppar kokkaffe serverade ur kaffepanna i koppar.

Torsdagens första vandring var planerad och det kom nog att bli huvudnumret på denna resa. Men torsdagen bjöd även på ett bonusnummer i form av ett utlandsbesök som för en av oss kom som en verklig överraskning. Mer om dessa äventyr i kommande blogginlägg.