På äventyr norrut del 7; Andersborgturen

Torsdagen den 4:e augusti inleddes med ännu en biltripp till Tänndalen. Vad var det som drog där borta i grannbyn när vi hade det så bra i Funäsdalen på vårt hotell? Jo, flera av de s.k. Guldturerna som jag valt ut hade sin utgångspunkt i trakterna kring Tänndalen. Vi krönte vår fjällvistelse med torsdagsförmiddagens 6 km-vandring som går under namnet Andersborgturen.

Med sikte mot Lillskarven och en hägrande våffelstuga

Ännu en gång fick vi betala en slant för att åka på en betalväg till parkeringen där vandringen har sin start. Denna gång var vi ute i god tid och det fanns gott om platser för bilen. Vandringen innebar att vi travade uppför i början men det hade vi igen på tillbakavägen då det inte helt förvånande var nedförsbacke.

Vi gasade inte på i något vansinnigt tempo utan tog tillfället i akt att njuta av naturen och vyerna. Några vandrare före oss tog extra-slingan upp till Lillskarvens topp (ungefär två kilometer extra) men det vågade jag inte fresta höftprotesen med. Jag vill ändå nämna att jag inte alls fick några känningar i varken artros-höften eller den opererade sidan vilket jag är glad och tacksam för.

Även denna dag hade vi med oss kaffetermosen, frukt och lite fikabröd. När vi hade gått drygt halvvägs satte vi oss på en sten och avnjöt allt detta. Någon våffla var inte aktuell att köpa denna gång även om många gick raka vägen från bilparkeringen till våffelstugan (någon kilometers promenad).

Det blev allt soligare och allt varmare och vi hade nog tur att temperaturen inte blev högre än 17-18 grader. Hade vi fått runt 30 grader skulle inte våra fjällvandringar varit särskilt behagliga. Nu kunde vi öka eller minska klädseln utan att gå till några extremer och något håll. (Alltså, ingen behövde se oss nakna på kalfjället ... Inte heller i toppluvor, tumvantar och skoteroveraller.)

Glad ren-spanare

Jag hade skiftat några gånger mellan mitt normalzoom-objektiv och mitt telezoom-objektiv men när de sista två renarna stövlade förbi på ganska nära håll iddes jag inte skifta till tele-gluggen. Bilderna här ovanför är ganska hårt beskurna.

När vi kom tillbaka till parkeringen var den välfylld. Vi hade ägnat ganska lång tid åt denna vandring men det fanns fortfarande några eftermiddagstimmar att fördriva innan tvårättersmiddagen på hotellet i Funäsdalen väntade. En av oss fick en rejäl överraskning var vi hamnade och så kan det inte bli när man inte tänker på i vilken riktning man lämnar Tänndalen. Mer om det i nästa blogginlägg.