En avklarad, en kvar

Jag har ondgjort mig under en tid att det är hektiskt. Nu är jag mitt uppe i en stegring av allt det där man måste, borde och inte riktigt hinner med. Det är så illa att jag inte hinner ta mina promenader, de som får mig att andas, röra på mig, reflektera och fotografera. Synd, nu när det är som vackrast ute i naturen. Nåväl, helgen tillbringades på västfronten. Det skulle firas en snart 50-årig tvillingsyster. Sånt är onekligen hemskt skoj. I alla fall om man betänker att hon är 9 minuter äldre än jag.

Med systerskapet följde hundvaktande för de två yngsta döttrarna

Tanya

Charlie

Så småningom flyttade vi oss från grusvägen till festlokalen. Jag hade med mig en kamera samt ett par objektiv. Någon bild som stöd för minnet kunde ju vara trevligt. Nu blev det en hel del bilder för jag har svårt att låta bli... En mörk och murrig lokal och mingelfotografering är något som klingar välbekant sedan mitt uppdrag för några månader sedan. Jag pressade kameran så gott det gick och använde mitt 50 mm-objektiv på bländare f/1.4 samt 85 mm-objektivet på bländare f/1.8.

Dukning

Bordsplacering

Bandmedlem

Det blev natt, några timmars sömn fick jag i alla fall, och söndagen gick åt till återhämtning. En uppfriskande promenad framåt tidig eftermiddag hann vi med. Då hade det förvånansvärt nog slutat regna. Trots att vi var på västkusten.

Promenadsällskap

Nu kan man skönja vårt promenadmål

Fy sjutton så liten man kände sig under denna rotor

För mig återstår nu att ta ett djupt andetag och samla kraft till prövningen som återstår. Min tvillingsyster lade sin fest lite tidigare än den egentliga födelsedagen. Jag ska göra vad jag kan för att hålla mig borta från civilisationen när det är dags "på riktigt". Det är lugnast så.

Det är glest mellan inläggen just nu. Och det blir så ett tag till. Trots att det är så vackert ute.