Gotland - Kutens Bensin

Gotlandsresan i mitten av maj 2015 var ett direkt resultat av mitt eget önskemål att fira min 50-årsdag i lugn och ro. Nu var jag långt ifrån ensam på resan eftersom hela familjen, totalt 8 personer, gjorde trippen tillsammans. Vi bodde innanför Ringmuren på Strand Hotel i Visby och ägnade ett par dagar åt utflykter på ön men också en och en halv dag i Visby.
Jag har samlat ihop mina bilder från resan i olika teman. Du kommer att få ta del av sju vitt skilda kategorier och min förhoppning är att bilderna kan stå för sig själva och ge dig som betraktare någonting i utbyte mot den tid det tar för dig att titta på dem. Ett större bildgalleri finns också med blandade bilder där framförallt familjemedlemmarna dyker upp både här och där.

Kutens Bensin

Dagen efter ankomsten till Gotland var avsatt för ett besök på Fårö. Vägen upp från Visby till Fårösund är inte riktigt en timme lång. Under högsäsong är oftast kön till bilfärjan över sundet avsevärt längre än körtiden. Det slapp vi uppleva i mitten av maj trots att Kristi himmelsfärdshelgen är årets största resehelg till och från Gotland. Det sistnämnda har att göra med att de med stugor och hus oftast åker till ön för att göra i ordning inför sommarsäsongen.

Fårö lockar med sandstränder, raukar och karg natur. Och en himla massa betesmark för fåren. En sak som däremot gick mig helt förbi när vi var där senast för 4 år sedan var Kutens Bensin. Nu vet jag bättre och har en äldre syster att tacka för den nyvunna insikten. Hur ska Kutens Bensin bäst beskrivas?

Kutens Bensin, Fårö, Gotland, Sverige

Jag ska visa några bilder men de gör inte platsen rättvisa. Vid vårt besök kunde vi dessutom endast titta runt på utsidan då det inte var öppet i caféet. Antingen håller man beskrivningen av Kutens på en fåordig nivå som t.ex. på gotland.net. Inte mycket mer går att läsa på Kutens egna hemsida. Bäst beskrivet, både kring fenomenet, uppkomsten och bakgrunden är denna text jag googlade mig fram till.

Vid en första anblick ser det sjavigt ut. Någon med stort samlarbehov men med mindre dos ordningssinne verkar hålla till på den gamla gården.

Efter att ha gått runt bland rostiga karosser, träekrade fälgar och skyltar från förr sjunker sanningen in i mig. Det här är en helt underbar och stor konstinstallation gjord med planering och eftertanke! Besökare erbjuds att titta, hitta och känna. Varje sak har en historia att berätta, kanske förstår jag inte vad sakerna eller dess ägare vill säga men jag ges chansen att grubbla över det en stund.

Nostalgi för den som är tillräckligt gammal, en historielektion för den med senare födelsedata. Mycket kretsar kring en svunnen era på 50- och 60-talet då rock'n'roll och bensin var beståndsdelarna i vårt blodomlopp.

Att gå runt med sin kamera i denna miljö är fullständigt suveränt. Troligtvis har åtskilliga andra redan sett och fotograferat motiven i de vinklar och utsnitt som jag hittar. Men det gör liksom inget. Upplevelsen och lockelsen är min, just då och för stunden, och det kittlar nyfikenheten och kreativiteten.

Hemma vid datorn fortsätter äventyren med bilderna. Vad kan jag tillföra i bildbehandlingen och efterarbetet? Vid vårt besök var det hårt solljus och mitt på dagen, vilket sällan är optimalt, men likväl kan bilderna ha existensberättigande.

Vackraste föremålen var dessa två Philco-skåp

Former, färger och patina. Mmmm...

Ett besök hos Kutens en varm sommarkväll måste vara någonting alldeles extra. I skenet av gamla lampor och neonskyltar gissar jag att man kan få höra ett eller annat live-framträdande. Maten då? Den kan jag inte recensera även om en alternativ matservering var öppen på andra sidan parkeringen. I samband med detta måste jag slänga upp det enda lilla frågetecknet jag får när jag funderar på Kutens Bensin, varför har detta petrolium- och rocknäste valt att ha ett café som serverar sallad och crêpes? Nåväl, den franska matinfluensen kanske ändå går hand i hand med den fria själ som skapat detta andningshål.

De 8 från södra hörnet av Södermanland gick förundrade runt bland rostiga våffeljärn, oljefat och plaststolar. De i sällskapet med kameror visade störst vilja att dröja sig kvar och leta konstiga saker liiite längre in bland alla grejor. Efter ett tag med ena ögat stirrandes genom kamerasökaren var jag benägen att glömma att det var på Fårö vi befann oss.

En övergiven sydstatsmiljö i USA hade lika gärna kunnat se ut så här. Jag hittade besökets sista motiv på väg tillbaka till bilparkeringen då jag hittade ett omkullblåst dass. Eller var det också en del av hela konstinstallationen? Tusan vet, och även det kittlar lite i själen så här en vecka efter besöket.

Jag avslutar med att citera den slogan som Kutens Bensin använder:

"Fuel for the soul".

Bränsle för själen. Så är det nog.