Dagsmeja

Egentligen, om jag tänker och känner efter, är det precis så här jag vill ha övergången från vinter till vår. Tjälen är fortfarande djup, nätternas kyla bromsar händelseutvecklingen, marssolens strålar får ordentligt mothugg.

Dagsmeja äger.

Vändplanens stora snöhög fräter långsamt bort under vårsolens strålar

På Frubäcksvägen kommer rännilar med smältvatten från drivorna

Det sägs att bakslagen hör våren till. Till detta vill jag addera motsträvighet. Det man får kämpa extra mycket för smakar så vansinnigt mycket bättre. Längre längtan åt nordborna!

I hästhagen rekommenderas broddar på hästskorna

Solens strålar hittade fram genom allén upp mot Åsby

Vi i södra Södermanland har denna senvinter fått ett lager snö att hålla koll på. Och norr om oss är det en väldigt snörik vinter, så vitt jag kan förstå. Tack, den nederbördsrika vintern har förmodligen skapat balans i grundvattennivåerna. Det kan låta simpelt men för mig har de senaste två årens allt torrare klimat oroat. Vi här i Skandinavien ska ju inte behöva bekymra oss över sötvattentillgången, kan jag tycka.

Skitdiket innan vattenreningsverket påminner om en bäck...

...vilket de faktiskt är. "Skitdike" är mitt eget påfund.

Helgvädret var på sätt och vis vederljuvt. Kombinationen vedervärdig nordanvind och ljuvlig vårsolsvärme bygger denna omöjliga boksatvskombination. Vederljuvt. Lika omöjligt att kombinera som ett ord jag lärde mig under lördagens namngivningsceremoni. Någon av gästerna hade skänkt en blöjtårta till den lille huvudpersonen. Blöjtårta! De två orden borde aldrig, aldrig få sättas ihop.

Skidspår med Åsby i bakgrunden

Ute på majsfältet var skidspåren svårare att följa

Över det öppna jordbrukslandskapet utanför Stigtomta fick vinden fart. Jag hukade mig för att skyla ansiktets blottlagda hud från den sylvassa kylan. Inget ont som inte har något gott med sig, över de plöjda åkrarnas snötäckta hinna rasslade snökristallerna fram i ett horisontellt race mot den annalkande våren.

Sanddyner i Sahara eller snötäckta plogfåror i Stigtomta?

Min promenad på söndagseftermiddagen hade ett mål. Inget spektakulärt, ingen enorm sevärdhet eller häpnadsväckande kioskvältare. Håll det enkelt, se det fina i det lilla. Jag stövlade ut över den hårda skaren mot det lilla trädet på åsryggen väster om Åsby. Jag har varit där förr med kameran och jag kommer att ta mig dit i framtiden.

Bortom vassen väntar målet med promenaden

Trädet i senvinter-tappning

Så fick det bli denna gång.