Ännu en finfin vårvinterdag passerade utanför kontorsfönstret. Faktum var att vädret bara blev bättre och bättre ju längre tisdagen led. En plan formades i huvudet och den gick ut på att skynda hem efter jobbet klockan 17.00 och därmed hinna ut med kameran innan solen trillade ner några minuter efter 18. Det tar 25 minuter att åka mellan jobbet och hemmet så någon strulmån fanns egentligen inte.
 |
| Skynda, skynda över TGOJ-banan |
 |
| Över fälten söder om Stigtomta och väster om Åsby ligger ännu ett snötäcke |
 |
| En isig och knöglig grusväg går parallellt med järnvägen |
Jag hade så pass bråttom när jag kommit hem att jag delvis fick med mig fel kamerautrustning. Efter att jag hoppat i ett par oömma byxor och en varmare tröja slängde jag ner ett extra kamerahus och fisheye-objektivet i en mindre kameraryggsäck. Ute i den friska luften tänkte jag skifta från min 5D Mark IV och mitt vidvinkelzoom till min 7D Mark II och fisheye-gluggen. Av misstag hade jag istället packat min äldre 5D mark II. Oups. Mitt fisheye ger ju runda bilder på en "fullformatskamera"...
 |
| Den runda bilden beskars i efterbehandlingen till en kvadratisk fot-selfie-bild |
Jag klarade mig alldeles utmärkt med min huvudkamera och 17-40 mm-objektivet. Flera andra alternativ hade säkert också funkat men nu ville jag först och främst ha lite vidare landskapsbilder. Någon tid till objektivbyten fanns inte, solen trillade ner bakom horisonten i en rasande fart.
 |
| 40 mm brännvidd och hårt beskuren för att få en closeup på de gyllene vassvipporna |
Efter ett svep genom kohagen ner mot "skitdiket"/bäcken så hade solen hunnit ner så pass långt att det inte var mycket kvar av vårdagjämningen 2018. Jag sökte mig åter upp på den is- och snötäckta grusvägen och spatserade hemåt. Mer blev det inte av dagens fotoexpedition. Den var över lika snabbt som den påbörjades.
 |
| Skymning |
En tröst är att det nu äntligen är så pass ljust att jag har möjligheten att ta med kameran ut efter arbetsdagarnas slut. Känns nästan lite lyxigt.
Här får jag frossa i solnedgångar, min svaghet och lycka. Men även om jag gillar solnedgångar, så måste jag erkänna att det tema jag knyter till din serie bilder är "linjer". Det är så vackra linjer i alla bilderna och de håller ihop inlägget minst lika mycket som vårdagjämningens solnedgång.
SvaraRaderaAllt gott!
Hade jag varit natthimmelsfotograf skulle jag tycka att vårdagjämningen och tiden vi har framför oss är en eländig tid. Mörkret trycks bort, ljuset är över oss. Nu nattsuddar jag sällan och tar istället tacksamt emot skymningen som övergår i något som inte måste vara nattsvart.
RaderaDet flacka landskapet söder om Stigtomta är väldigt öppet. Stråket bredvid järnvägsspåret bjuder på sin höjd på kossor i förgrunden när sommaren infaller. När jag tar vidvinkelbilder över detta landskap tenderar det att bli en aning innehållslöst. Kul att du uppskattar kompositionerna och min jakt på något streck eller någon linje som kan tillföra annat än en platt jordskorpa och ett tomt himlavalv.