Marsvinter i Stigtomtabygden

Den nordliga vindriktningen sätter sin prägel på mars. När solen förmår sig att titta fram når den ljuva och efterlängtade värmen fram. Vi vet att våren lurar runt hörnet men ännu tillåts den inte att bryta fram med full kraft. Mycket pekar på att årets vintersorti kommer att vara snarlik den vi upplevde 2013. Mars blir inte en vårmånad, nej i år hör den snarare till vintern.

En oplöjd rad av majsåkerns stubbar står kvar i snön

På taken vid Skillra ligger ännu snön kvar

Bilderna i dagens blogginlägg har några dagar på nacken. Jag tog en långpromenad under lördagen då molnen ännu inte skingrats. Ett varv där Skillra, Mårtenstorp, strutsfarmen, skroten och Stentorp passerade vid sidan av den slingrande och smala vägen. En lördag som för en gångs skull var "ledig" (så när som på den träningsmatch för yngsta dotterns fotbollslag som jag redan berättat om).

Björkdungen vid Mårtenstorp är fortsatt kvar i sin vinterdvala

Traven med aspstockar ligger kvar vid vägkanten sedan avverkningen

Stordalens gula fasad får ikläda sig en grå nyans i denna svartvita variant

De leriga och slippriga vägarnas tid är ännu inte här. Det där jobbiga stadiet mellan vinter och vår när de övre lagren tinar upp men tjälen längre ner i marken inte släpper igenom fukten. Mina dubbförsedda kängor gör nytta ytterligare ett tag. De senaste dagarnas dagsmeja med svinkalla nätter bidrar till ett underlag som verkligen inbjuder till att använda halkfria skodon.

Vinterklädd barrskog

Med mitt macro-objektivs brännvidd på 100 mm blir landskapsbilderna tajta. Utmärkt för att på avstånd avgränsa och sikta in sig på motiven. Några närbilder på växtlighet eller insekter känns avlägsna men objektivet levererar det jag vill ändå.

Hästgården Stentorp fotograferad österifrån, en vinkel jag oftast använder för detta motiv

Stentorp fotograferad från vägen norr om fastigheten

Slutligen en bild på Stentorp väster om gårdens byggnader

Förvånansvärt många av bilderna blev denna gång tagna i stående format. Jag utnyttjar detta allt för sällan och jag har säkert förklarat det både en och två gånger tidigare i bloggen. En av många små saker som finns långt bak i huvudet när jag med någon slags skev ambition försöker utveckla mitt fotograferande.