Grällhöst

Lördagens lågmälda, subtila höstserenad blev under söndagens solsken en prålig sprättmazurka. Kanske är hösten precis som vissa människor, medvetenheten finns om ett fördelaktigt yttre. Vissa väljer att existera i det tysta medan andra väljer karnevalståget.

När klorofyllen drar sig tillbaka gör den det med buller och bång. Att skönhet uppnås p.g.a. ålder och död är motsägelsefullt men sympatiskt. We go down with a bang.

Söndagen innebar åtskilliga timmar i trädgråden. Humlen klipptes ner och plommonträdet beskars. Utemöbler stuvades undan och gräsmattan fick en sista klippning. Det som återstår av gräsmattan, vill säga. Två torrsomrar i rad med björkar som suger musten ur gräsmattan har gjort den till en tämligen död och ödslig yta, tyvärr.

När eftermiddagen närmade sig 16 var jag äntligen "klar" och tog fram min Canon 5D Mark IV och mitt 300/2.8-objektiv. Några bilder på tomtens höstfärgade träd orkade jag med innan soffan hägrade. Nu blev det självklart ett antiklimax när jag för ovanlighetens skull satte mig tillrätta för att titta på en Premier League-match. Liverpool spelade 0-0 mot Manchester City. En ganska dålig match enligt kommentatorerna. Och jag håller ju på Arsenal (vilket är en prövning nuförtiden).

Det finns rönnar i grannskapet som är explosioner i rödaktiga toner. Kanske kan jag söka upp bokträdsdungen vid Bärbo innan hösten är över. Finns det något vackrare än bokträd i höstskrud? Att gå på den sterila marken, smeka de silversläta stammarna och se solljuset strila ner genom det magiskt vackra lövverket.