Hitchcocktorsdag vid stadsfjärden

Det som skulle vara en solig brittsommardag blev efterhand en allt dimmigare torsdag. Som många vet är dimma ett naturfenomen som kan sätta fotografhjärtat i galopp. Eller i alla fall trav. Dimma tillför stämning både i verkligheten och i bilderna. Om man nu har en kamera med sig när den lägger sig.

Vattensportens Hus vid Nyköpings stadsfjärd

Efter arbetsdagens slut tog jag bilen den knappa snutten till parkeringen bakom Vattensportens Hus. Klockan 17.15 var det inte mer än trekvart kvar innan solen skulle gå ner. Självklart lockade det att fota när dimman låg så tät men allra helst hade jag velat vara nära några av alla de vackert höstfärgade träden i vårt landskap.

Sedan i tisdags är hösten i sitt absoluta zenit. Asparna har blivit gyllengula, rönnarna är röda och naturen är orangevarm. Inom kort kommer löven att lossna och peaken är över för det här året. Det går i alla fall inte att undvika att njuta av det som passerar förbi utanför bilrutorna när man rör sig genom omgivningarna.

Inte många timmar innan fototillfället då detta blogginläggs bilder togs satt jag och funderade på om det skulle vara värt att köpa en liten Canon EOS M50. Till den skulle jag vilja ha deras 22 mm pannkaksobjektiv. Motsvarar 35 mm-optik på en fullformatskamera. En liten och billig men kompetent kombo som kanske kan ligga i datorryggsäcken och på så sätt alltid finnas till hands på vardagarna.

Inget ont om mobiltelefonens kamera men det blir en hel del distorsion (om jag inte använder kamerans porträttläge på min iPhone 7 Plus). En systemkamera med möjlighet att skifta objektiv lockar mer än en kompaktkamera men är det värt att köpa och kommer jag att orka ha den med mig så ofta som jag inbillar mig? Bara jag kan nog svara på det...

Detta blogginläggs bilder är tagna med min iPhone 7 Plus. Det är helt okej bilder rent tekniskt men självklart är det dimman och motiven som avgör om bilderna kan anses visningsbara eller inte.

Jag funderar vidare.