Sydliga äventyr

Fredagseftermiddagen den 26/4 skulle fyllas med något vettigt efter en tidig start den dagen. Jag väcktes, nästan helt frivilligt, av väckarklockan när dagen inte blivit mer än 3,5 timmar. Soluppgångsfotograferingen uppe i nordost på ön hade satt sina spår men tröttheten skulle inte få fullständig kontroll över mig. Jag beslutade att titta till Kneippbyn och rallytävlingens depåområde för att sedan ta en långtur i bilen söderut på Gotland.

Flatbottnad eka på Ekstakusten

Lilla Karlsö i bakgrunden av den förtöjda ekan

På min väg söderut längst väg 140 valde jag alltså att svänga av vid Djupvik för att få förmånen att ta mig fram längst den förföriskt vackra Ekstakusten. En dag som denna då vindarna var svaga, solen gassade och sommarvärmen påtaglig var det en ren fröjd att ta sig fram precis på gränsen till havet.

Jag fortsatte söderut. Mitt sikte var att stanna till vid Husrygg, det område som ligger precis innan man kommer fram till Gotlands sydligaste spets, när man åker på den slingriga vägen längst sydvästra sidan av Storsudret. Ja, det är en mycket vacker väg som också skyltas på det sättet. Värd att åka!

Kargt och ännu har inte växtligheten kommit igång för att ge gröna nyanser

Jag stannade till och gick upp på den mjukt formade klintkanten. Inga betande får i sikte så jag kunde gå ostört. Utanför turistsäsongen är det lugnt och rofyllt, inte en enda bil i sikte på vägen ner till ett av Gotlands populäraste turistmål.

Våradonis, inte så vanligt förekommande på Öland och Gotland och dessutom giftig

Jag är ingen botaniker så jag hade inte en aning om vad det var för gul blomma jag fotat. Det fick jag ta reda på i efterhand men jag kände inte igen växten från hemtrakterna (vilket är logiskt eftersom den inte heller växer hemmavid). Min resa till öns sydspets fortsatte och jag var snart framme vid Hoburgen.

Under högsäsong brukar det stå en och annan bil och buss på parkeringen utanför restaurangen

Hoburgsgubben sedd lite från ovan

Utsikt åt sydost från Gotlands sydspets

Utsikt åt nordväst från Gotlands sydspets

Det är något speciellt med Sudret och dess flacka landskap. Delar av det får mig att tänka på Österlen. Gotland har många olika karaktärer på landskapet att erbjuda och jag varken kan eller vill rangordna dem. Nöjer mig med att det är vackert och konstaterar att ingen av mina bilder kan göra omgivningarna rättvisa.

Under torsdagen var jag så långt norrut jag kunde komma på Gotland då jag besökte Fårö Fyr. Nu stod jag så långt söderut som jag kunde åka och avståndet mellan dessa två punkter är enligt trafikskyltarna 176 km.

På min väg norrut till Visby stannade jag hem i Klintehamn för en pizza på ett lokalt etablissemang. Jag behövde middag och den tidiga morgonstarten började sätta sina spår. Trött men välbehållen kom jag tillbaka till ett välkomnande hotellrum där kvällen ägnades åt bildurval och redigering. Också något att sysselsätta sig med på en ensamresa/gubbutflykt.

Mitt avslutande blogginlägg från Gotlandsresan kommer att visa bilder från Lummelunda brukspark där jag tillbringade tid i väntan på att färjan skulle ta mig hem till fastlandet igen.