Tre veckor, tre tunga och långsamma veckor. Corona-isolering på hemmaplan och ett konstaterande att jag gärna slipper Covid-19 i framtiden. En gång räcker alldeles utmärkt. Vid ett par flyktiga tillfällen fick jag hjärtat i halsgropen då jag tyckte mig känna av virusets lung-påverkan. Men i övrigt har jag klarat mig bra utifrån hur illa det varit för många andra smittade.
En inledande vecka med huvudvärk men då jag kunde jobba (hemifrån förstås) men sedan knappt två veckor då jag varit sjukskriven. I bakvattnet av Covid-19 lider jag fortfarande av hamsterlungor och trötthet. Under dessa tre veckor har den längsta utflykten varit till postlådan, en promenad på ca 20 meter, och till husets övervåning. Människorna jag har sett under dessa veckor har varit de tre som jag delar hushåll med. Även de sjuka i Covid-19.
I ett år har vi i familjen varit noggranna, hörsammat alla råd och rekommendationer samt försökt agera så klokt och försiktigt som möjligt. De hemmaboende döttrarna har till och från pluggat på distans, jag har i allt större utsträckning jobbat hemifrån. När smittan väl kom in i hushållet var det omöjligt att värja sig för oss övriga. Och smittotillfället var så osannolikt att regionens smittskyddsläkare angav "smittkälla okänd". En överlämnad födelsedagsblomma i dörröppningen till en person som dagen efter insjuknade. En tröst är att vi i alla fall inte bidragit till att sprida smittan vidare till andra.
Lappsjukan blev till sist brutal. Intrycken har bestått av TV-program, inte mycket till social stimulans. Och alldeles för många timmar då jag scrollat igenom Instagram- och Twitterflödet. Jag jobbade i fredags, vilade under lördagen men tyckte att jag kunde komma ut och se något annat än hemmets väggar på söndagen. Jag gjorde något som inte är okej enligt Region Sörmlands smittskyddsrestriktioner, jag genomförde en icke nödvändig resa.
I två timmar var jag ute och åkte i en av våra bilar. Först hamnade jag i Kvarsebo, därefter stannade jag till vid den flugfiskesjö som jag en gång var med om att starta upp men där jag inte längre är medlem. Sammanlagt såg jag 5-6 personer på 50 meters avstånd vilket ändå borde vara okej ur ett smittskyddsperspektiv.
Om jag inte däckar totalt efter kommande arbetsvecka hoppas jag kunna få en mer intrycks-rik kommande helg. Kanske hitta någon fotbollsmatch att bli ackrediterad till för att återuppta sportfotograferingen. Nu har ju bandyn och ishockeyn som jag bevakat denna Corona-vinter kommit till vägs ände denna säsong.
Håll i och håll ut, detta pandemiska maratonlopp är långtifrån över!
Aj då. Krya på dig. En av mina kompisar blev sjuk i början av pandemin. Hade lungor som hos en 80-åring. Tog honom 11 månader att bli helt frisk. Så länge du bilar solo för en fotoutflykt så är det väl okej.
SvaraRaderaTack. Jag hostar fortfarande och är väldigt hes men tycker inte att jag har varit så hårt utsatt trots allt. Lurig sjukdom, många vet inte ens om att de varit sjuka medan andra drabbats så galet hårt. Vår 15-åring har testat negativt två gånger trots att hon tappat lukt- och smaksinnet.
RaderaBåde Region Sörmland och Region Stockholm har infört restriktionen att inga onödiga resor ska företas. Vad som är en "resa" kan man kanske diskutera men uppenbarligen tyckte många, många i dessa regioner att det är direkt nödvändigt att resa till fjällen för att åka utförsåkning ...
Skidåkare=superspridare. Jag bor granne med en skola där alla utom högstadieeleverna pluggar hemifrån.
SvaraRaderaMina döttrar har kunnat tillgodogöra sig distansutbildningen på ett hyfsat sätt. Visst är det besvärligt för dem om de behöver ställa frågor för att förstå, t.ex. under mattelektionerna, men i övrigt har det fungerat. Tyvärr tror jag dock att det finns många högstadie- och gymnasieelever som inte alls funkat under distansutbildningen och där är utbildningsskulden stor, kanske irreparabel.
RaderaJa, detta lilla elaka virus är jag innerligt trött på. Har dessbättre klarat mig från påhälsning och har kunnat både jobba och göra inköp i lokala butiker. Bra att det går åt rätt håll Lasse.
SvaraRaderaÄr svag för svartvita bilder och kustnära platser. De från Kvarsebo måste jag pröva på någon gång.
Tack, jag blir successivt allt mindre hostig och hes. Nog prövas tålamodet under pandemin med tanke på hur utdragen den är.
RaderaKvarsebo är en liten pärla. Det går att göra fler strandhugg längst Bråvikens norra sida för att jaga bra fotomotiv. För mig är ju Nävekvarn det mest givna målet, längre in mot Norrköping är jag inte lika välbevandrad.