Ett litet men betydelsefullt avbrott

Sedan tre veckor är mina dagar synnerligen snarlika varandra. Och de är tämligen innehållslösa. Var sjätte timme är det dags att ta någon av alla mediciner som jag ordinerats och däremellan är det promenader mellan TV-rum, skrivbordsstol, kök, badrum och sovrum. Om skugga råder på uteplatsen kan jag även tänka mig att sätta ner rumpan där en liten stund.

Vetefälten står och mognar

Tack vare de två antibiotikakurerna är det lite si och så med koncentrationsförmågan vilket innebär att jag inte lockas att läsa någon av böckerna i traven på nattduksbordet. Varje torsdag har jag haft en läkartid bokad på ortopedmottagningen för att följa upp mina blodvärden, levervärden och "mini-sänka". Torsdagarna har alltså betytt att jag fått se mig om i världen, en tur till Nyköpings lasarett är ju verkligen något att absorbera intryck från. Dessa turer kräver även att jag på något sätt hittar någon i min omgivning som är beredd att agera privatchaufför åt mig.

Gräsen torkar i dikesrenarna

Under onsdagskvällen var tiden mogen att bearbeta en av privatchaufförerna i min närhet. Jag tyckte att det var hög tid att åka med bilen på en liten kvällstur i finsommarvädret. Vad väljer man då som Stigtomtabo? Hallarundan, förstås! Jag lyckades baxa med mig en del av fotoutrustningen också med förhoppning att inte välta med kryckorna när jag skulle hålla kameran framför mig.

Blåklockor vid Harhålet

Vi stannade till vid Harhålet. Tittade på alla husbilar vid ställplatsen men även på ett par tältande entusiaster som åtminstone jag kände var helt rätt ute. När ska man tälta om inte när sommaren är som varmast och finast?

Solen kämpade sig nedåt över Yngaren

Vi gick en bit in mot viken och tog in naturen och omgivningarna. Den av oss som inte konstant bär kompressionsstrumpa avslöjade att vattnet var varmt i strandkanten. Det tror jag säkert men det blir inget bad för mig denna sommar och inte heller någon exponering av min bleka lekamen i solen. Skulle sommaren vara kvar efter den 30/9 kan jag lova att jag badar och solar!

Harhålet

Vi gick tillbaka till bilen och fortatte på Hallavägen mot Katrineholmsvägen (väg 52) mellan Vrena och Bettna. Ett par korta stopp gjordes på den slingrande vägen för att ta del av något intressant i det kvällssolsindränkta landskapet. Siktet ställdes därefter in på Pilgrimsbo i Vrena, en plats man liksom aldrig kan se sig trött på.

Vi spanade på caféets skylt med öppettider i sommar

Solen hade nu sjunkit lågt på himlavalvet. Den behövdes inte för att hålla temperaturen uppe, vid det här laget är marken och vattnen så uppvärmda att det liksom är sommarvarmt av bara farten oberoende av om solen behagar visa sig eller inte. 

Ångbåten Munter vid sin brygga vid Pigrimsbo

Den minnesgode vet att jag faktiskt åkt med ångbåten för några år sedan. Jag passade på i samband med att Vrenadagen arrangerades. Det lockar givetvis att göra en "riktig" tur med Munter men det har ju varit lite trassligt nu i pandemi-tider att styra upp en sådan familjeutflykt. Och med min nuvarande fysisk status bör jag nog inte försöka mig på några vådliga brygg- och båtäventyr.

Pilgrimsbo, Vrena

Så roligt det var att tillfälligt byta sovrummets vita takplattor och badrummets kakel mot grönskande natur i solnedgång. Sinnena behövde dessa intryck och därmed blir det lite, lite lättare för mig att förlika mig med min rörelsebegränsning.

För övrigt har jag nu lyckats rädda tillbaka alla mina bilder med hjälp av en ny hårddisk och en återläsning av den molnplacerade backupen. Ca 500 000 filer och 3,5 TB. Tyvärr saknas de bilder jag tagit under maj månad, en period då uppenbarligen backupen slutat funka utan min kännedom.