Sönderkört blåsippsparadis

Under åtminstone ett par veckor har vi haft ett alldeles förträffligt trevligt vårväder för den som tycker om solsken och relativ värme. Temperaturerna har förvisso varit kärvare under nätterna men då håller i alla fall jag mig inomhus. Är man vampyr är det en annan femma.

Vi har våra smultronställen som lockar och pockar. Vissa av dessa platser skiner extra mycket under vissa tider på året. Så är det med blåsippsbacken vid Harhålet och dit styrde jag bilen föregående helg. Som sällskap fick jag både hund, hustru och vår yngsta dotter. Vad kunde gå fel?

Förutom närmast land hade isen gått på Yngaren vid Harhålet

Redan vid parkeringen där husbilsägarna brukar muta in varenda kvadratmeter anade vi oråd. Och våra värsta farhågor besannades också när vi gått in i viken och upp för rullstensåsen. Blåsippornas belägrade backe var sönderkörd av skotaren som hämtade den avverkade skogen i området.

Med kameran och macro-objektivet i högsta hugg letade jag ivrigt efter överlevare i den nedtryckta och sönderrivna terrängen. I skydd under grenarna på en stor gran fann jag till slut några glest placerade överlevare som signalerade att nu är det vår. Åh dessa ljuva blåsippor, jag håller er högt på min lista av blommor i vår svenska flora.

Har man en hund med sig i skogen så har man också en pinn-letar-kompis av rang. Och visst hittade Enzo sin favoritpinne där på marken. Den satt fast i båda ändar och var en lockande utmaning för den envetna franska bulldogen.

Vår promenad fortsatte ner på andra sidan den branta åsen. Gubben med opererad höft tog täten och visade väg för övriga expeditionsdeltagare. Nu var vi på sydsidan och kunde njuta av eftermiddagssolen och den stilla vattenspegeln. Fantastisk härlig marssöndag!

Vi följde strandlinjen tillbaka mot parkeringen och konstaterade att det endast var en liten sträcka av stigen som fortfarande var täckt av slipprigt hal is. Längst denna sträcka tog gubben med den opererade höften det lite extra försiktigt.

Med någon decimeter tillgodo har den gamla pimpelboden klarat sig från vindfället

Dagarna blir nu längre och längre och i skrivande stund gör vi oss redo att ställa om klockarna för ännu en period med så kallad sommartid. Än finns tid för kyla, snö och vinterpåminnelser. Men ljuset är oåterkalleligen tillbaka hos oss igen. Tack.