söndag 27 februari 2022

Vi kallar den Salingerundan

Sedan årets början fyller jag veckorna med en viss dos av träning. Totalt blir det tre timmar med pulsträning och styrketräning på gymmet och 1,5 timmar hemmavid där rehab-övningarna genomförs. Detta fördelas på 6 dagar, den sjunde dagen ska vara en vilodag. Det är dock svårt för mig att hålla mig i viloläge när jag känner att jag har energi nog för promenader. Är dessutom vädret bra är det etter värre.

Stigtomtas gamla brandstation

Kyrkbyn

Delvis renoverade fasader vid Klockarbol

Stigtomta kyrka

Efter att ha testat skrotenrundan för ett par söndagar sedan så var det idag dags för Salingerundan. Den är en halvkilometer längre men det avskräcker inte längre. Drygt 7 kilometer är kanske ingen sträcka att yvas över men för mig har det varit ett hinder under flera år. När jag senast försökte gå denna distans fick jag så ont i höften att jag knappt lyckades ta mig runt. Det var i mitten av maj 2020 och du kan läsa om det här.




Stora Ramshult

Denna söndag tänkte jag utnyttja solskenet men det dröjde så länge för solen att bryta igenom molntäcket att jag till slut inte ville vänta längre. Istället för att fara ut vid 8-tiden blev klockan 10.30 innan jag begav mig av hemifrån. Jag tog med mig min Canon 5D Mark IV och mitt 85 mm-objektiv. Bilderna jag tog på promenaden har jag nog tagit många, många gånger tidigare. Tittar man noga kanske man ändå kan se detaljskillnader. Och om du följde länken här ovanför så inser du att sköna maj sannerligen bjuder på mer inbjudande landskap och natur än slutet av februari.

Den välfotograferade mötesplatsskylten bakom Stora Ramshult

Salinge, själva orsaken till namnet "Salingerundan"

Vid 11-tiden fick jag äntligen se blå himmel

Tallstugan



Innan jag kom fram till Tallstugan hade jag det stora nöjet att på avstånd betrakta en örn som slog sina lovar ovanför Udden. Jag hörde den innan jag lyckades få ögonen på den. Tyvärr är inte ett 85 mm-objektiv något att komma med om man vill fota örnar på flera hundra meters avstånd.

Starrlösa på behörigt avstånd



Jag ljuger om jag säger att inte den 7,25 kilometer långa promenaden känns i benen. Nu framåt kvällen är benen som stolpar, stela och trötta. Jag har dock inte ont i några leder och träningsvärk i musklerna har jag ju konstant av all annan träning. Det gäller väl att hitta en hälsosam belastningsnivå och förhoppningsvis kan jag även bygga på ytterligare uthållighet när det handlar om promenader så småningom.


"Se så alla barn, ut och lek PÅ sandlådan nu!"

Jag är medveten om att bilderna i detta inlägg inte är några kioskvältare. Jag ser dem som bevis för att jag tog mig runt hela Salingerundan och idag var promenaden huvudmålet.

Mot nya mål och promenadrundor!

2 kommentarer:

  1. Bilderna duger fint tycker jag. Vad händer i den före detta brandstationen? Häftig byggnad. Kul att du kommer ut på lite längre promenader i finvädret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det händer inte mycket vid den gamla brandstationen. Ett tag trodde jag det var på väg att bli en bilverkstad men numera är det tyst, stilla och igenbommat. Inga slangar hänger på tork i tornet.

      Det har en ganska stor betydelse för mig att jag kan gå längre än 3-4 kilometer. Möjligheterna till vettiga utflykter blir avsevärt större ju längre jag klarar att gå.

      Radera