Vår med viss tveksamhet

Nu får vi väl ändå utropa att det äntligen är vår? Eller ska vi vänta in valborsmässoaftonens sedvanliga kyla innan vi med säkerhet är i mål? Några soliga dagar har vi ändå haft och denna helg har solen definitivt hittat ner till oss sörmlänningar. Under söndagens promenad i utkanten av Stigtomta lärde jag mig dock att inne i skogen har inte upptorkningen hunnit så långt, för mindre än en vecka sedan låg det fortfarande snö här och där i skuggpartierna.

Påskliljorna på farstukvisten går det ingen nöd på

Snödroppar i kanten av TGOJ-banvallen

Hela lördagen lades på ishockeycup och efterföljande bildredigering. Jag anar att det var sista gången på ett tag som jag hade både dunjacka och långkalsonger. När söndagen kom kände jag ett visst behov av fysisk aktivitet så jag plockade fram min Canon R6 (den jag nästan uteslutande använder för sportfoto nuförtiden) och det enda RF-objektivet jag äger, mitt 35 mm macro-objektiv som köptes samtidigt som kamerahuset.

Min R6:a beredde mig stora problem för någon månad sedan då jag fotade bandy i kalla Kronfågel Isarena. Då trodde jag att det eventuellt var kylan som spökade tills jag kom på att det var en mjukvaru-uppgradering i kameran som orsakade problemen. Utan att avslöja alla problem som den nya versionen ställde till med tvingades Canon släppa ytterligare en ny version för att rätta till "några enstaka buggar". Jo tack, med den nyaste versionen i kameran så funkar allt som förut igen.

Mayhem i Trollskogen

På bilderna här ovanför ser man hur Trollskogen i kanten av Stigtomta numera ser ut. Jag har skrivit om det förut och jag blir mer och mer nedstämd för varje gång jag går genom det tidigare så mysiga naturreservatet. Granbarkborrarna har nu haft ihjäl de allra flesta granarna och träden har successivt sågats ner för att inte rasa över förbipasserande. Några enstaka skogspartier är än så länge befriade från besök av skalbaggarna men det är nog bara en tidsfråga innan varenda gran är angripen och död.

Jag kom till en mossbeklädd glänta i slutet av stigen inne i Trollskogen och där kunde man för en stund förvillas att tro att allt var som det alltid varit inne i skogen. Att marken inte riktigt torkat upp blev extra tydligt här men vad gör väl ett par blöta skog när man får tröst av bofinkarnas sång uppe i trädkronorna?

Så här vill man minnas hela Trollskogen

Vid den gamla skylten var det förr en vägg av tät skog

Resten av promenaden hemåt gick längst villa gatorna. Och i denna tillrättalagda miljö fanns förutsättningar för lite mer skydd och värme vilket hade lockat upp några tidiga vitsippor och den sedvanligt ivriga scillan.

Imorgon bitti får jag fundera och försöka ta det svåra beslutet om vårjackan och vårskorna ska på eller vara kvar i hallen till förmån för kängor och dunjacka. Den förväntat kalla morgonen ska bytas ut till betydligt varmare temperaturer senare under dagen och då lär jag smälta bort när jag ska traska tillbaka till bilen på den något avlägsna personalparkeringen vid arbetsdagens slut. Ack denna veliga vår som spelar oss spratt hela tiden.