Söndagen den 3:e december satte jag mig i min bilen och puttrade iväg till Kisäng. Solen hade vänligheten att visa sig denna första advent men naturligtvis kom en molnslöja och lade sig i vägen under huvuddelen av tiden då jag var på min expedition.
Framme vid badplatsens parkering valde jag att gå tillbaka längst vägen jag nyligen hade åkt för att ta några bilder på välbekanta fotomotiv. På kameran hade jag denna gång skruvat på mitt 85 mm-objektiv som väger förvånansvärt mycket. Mycket glas i den gluggen men oj oj oj vad bra det är. En klassisk porträtt-lins som naturligtvis går att använda till många andra motivområden.
Vinterbesöken vid Kisäng är speciella. Nuvarande snötäcke gör dessutom att det blir lite extra bling i omgivningarna. Å andra sidan är det väldigt vackert där även på somrarna. En sak är säker och det är att det ligger fler båtar förtöjda vid bryggorna under de varma sommarmånaderna. Från bryggorna tog jag den strandnära stigen till badplatsen. En gubbe med krycka bör ta det försiktigt, vilket jag gjorde, och jag tog mig fram men svor över mitt vägval eftersom det till sist visade sig ha bildats små snödrev längst stigen. Jobbigt med hamsterlungor, tandpetarben och försvagade höfter.
Det blev till sist en precis lagom lång promenad för mig och det är trevligt med variation eftersom jag annars tar dagliga promenader i hemmets närmaste omgivningar. Nu hade jag tillgång till en av våra bilar och då gäller det att passa på att göra små utflykter.
Jag har i skrivande stund lagt ännu ett kontrollbesök i Uppsala till handlingarna. Provsvaren är överlag positiva nu när det gått tre veckor sedan utskrivningen från sjukhuset. I nästa vecka har det gått två månader sedan stamcellstransplantationen och vid kommande besök på Akademiska sjukhuset (13/12) görs därför en extra koll på vissa specifika värden. Nästa benmärgsprov får jag längt ända till mitten av januari för att uthärda ...
Livbojar gör sig ofta bra på bild. Potatiskällaren ser lite ensam ut. Jag har en på tomten, byggd av min gammelfarfar. En spännande plats när man var en liten knodd. Benmärgsprov låter ju lite jobbigt, men du har ju varit med om värre så det ska väl inte vara några problem.
SvaraRaderaSom barn växte jag upp på landet och där hade vi en jordkällare i skogskanten. Nu när vi bor i en villa i Stigtomta har vi också en jordkällare som utgör grunden för det som blivit en vedbod. Ursprungligen stod det en bagarstuga på jordkällaren. Tyvärr får jag den inte tillräckligt isolerad, vi lärde oss tidigt att potatisen frös om den förvarades där inne ...
RaderaBenmärgsproven är nog bland det mest obehagliga jag behövt ta mig igenom i vården. Och vid det här laget har det nog gjorts 4-5 gånger sedan november 2021 (då jag diagnostiserades med den blodsjukdom som sedan övergick i leukemi). Som tur är tar det bara några minuter innan benmärgsprovet är taget. Värst var den första gången då de också tog en biopsi, det var ett utdraget lidande i mer än två minuter. Usch. Jag har lärt mig att be om en lugnande tablett innan dessa ingrepp.