Midvinterkyla med solbonus

För den som gillar riktig vinter har det varit en period med mycket av den varan. Vi har fått några dagars andhämtningspaus med enstaka plusgrader men nu väntar återigen sträng kyla. För min egen del har vädret dock inte haft någon praktisk betydelse den senaste månaden, jag är tyvärr för hängig för att ta del av vad som händer utanför ytterdörren.

Den senaste månaden har varit en prövning kantad av en eller två olika infektioner. Jag konstaterades ha en virusinfektion som ger körtelfeber (samma virusstam som även ger vattkoppor och bältros) och fick en antikroppsbehandling en gång i veckan under tre veckor. De två första behandlingarna gavs på Viktoriaenheten i Eskilstuna där jag också fick övernatta i samband med behandlingen.

Efter den tredje behandlingen, som jag fick på Onkologmottagningen på Nyköpings lasarett, såg värdena bra ut och jag slapp en fjärde dos av antikroppsläkemedlet (en form av cytostatika). Kände mig lite piggare fredagen den 5/1 och passade på att ta en kort promenad i kylan och solskenet. Någon dag senare började jag hosta, fick feber och har sedan dess varit orkeslös, trött och allmänt ynklig. Nya prover som i alla fall visar att det inte är Covid, vinterinfluensa eller RS-virus. Inte heller har jag någon bakteriell infektion och övriga värden är bra. Det viktigaste provsvaret om jag återigen fått ökade värden av EBV-viruset (körtelfeber) har dock inte kommit i skrivande stund.

Egentligen borde jag vara mentalt förberedd på denna fas i återhämtningen efter leukemi-behandlingen där infektionsriskerna är påtagliga. Efter en månad av orkeslöshet är dock energidepåerna ganska tomma och jag kämpar för att hålla mig flytande. Jag tappar dessutom i vikt eftersom mat verkligen inte lockar. Att få rådet av min läkare att "äta allt jag kommer över" kan låta som ett kalas-erbjudande men det har visat sig svårt att efterleva.

Vad händer på dagarna då? TV-soffan och varierande sittställningar där jag matas av TV-reklam för slem- och bajslösande preparat. Med ett rejält tilltaget Viaplay-abonnemang och flera olika streamingtjänster kan det väl aldrig bli tråkigt? Jodå, jag lovar att det till slut inte finns något som lockar att titta på. Då somnar man istället ...

Nu längtar jag efter att bli feberfri och piggare så att jag återigen kan ta mig ut på kortare promenader. Den friska luften och fysiska aktiviteten är så viktig för återhämtningen. Livet inne i min bubbla är sparsmakat och andra intryck än vad TV-kanalerna kan erbjuda är välkomna (förutsatt att jag orken att ta mig an vad omvärlden har att erbjuda).

Det finns inget annat än att bita ihop, uthärda och hoppas på en ljusare morgondag. Jag längtar inte riktigt lika mycket till alla dagar i väderprognosen med -10 grader eller kallare. Dubbla filtar i TV-soffan!