Söndagens första del tillbringades i Enstaberga. Där är jag oftast på grund av någon fotbollsmatch men denna gång var det inte något sådant som tvingade mig till grannbyn. Jag hade lovat att skjutsa några fotbollstjejer till Enstaberga IP men de var inte där för att spela boll. Inte en levande varelse hade en aning om hur länge de skulle vara kvar innan det var dags för hemfärd till Stigtomta igen. Vad gör man då för att fördriva tiden?
Man promenerar 5 km-slingan!
 |
| Motionsspårets elljusstolpar har en del inaktuella sponsorskyltar |
 |
| Det var en solig och fin start på söndagen |
Under torsdagskvällen hade IK Tun arrangerat sin traditionella motionstävling Tunrundan på 5 km-spåret. Nu var det min tur att knata fram på det fina spåret. Min haltande artrosgång har dock inte samma schwung över sig som Tunrundans deltagare kan uppvisa.
 |
| En tunnel leder spåret under E4:an |
 |
| Det blev enormt stor skillnad på bilderna i tunneln beroende på om jag var i början ... |
 |
| .... eller slutet av det långa röret |
 |
| Ute på andra sidan av den långa tunneln |
Denna höstkantade promenad fick bli en fortsättning på testerna av både min ultravidvinkel och det nya kamerahuset. Objektivet fick efter halva rundan se sig förpassat till kameraryggsäcken eftersom jag ville testa kamerahuset tillsammans med mitt välbekanta macro-objektiv. Ibland kan det vara smart att testa en nyhet i taget istället för en kombination av enbart nya saker.
 |
| Fortfarande med vidvinkelgluggen på kameran |
 |
| Jag delade spår med många flanörer som gick IK Tuns tipspromenad i finvädret |
 |
| Höstfärger i motljus, svårt att motstå |
Elljusspåret i utkanten av Enstaberga går i stora delar över Larslundsmalmen. Mycket sand och grus som sätter sin prägel på naturen och omgivningarna. Tyvärr gör den ständigt trafikerade motorvägen sig påmind med ett ständigt brusande fordonsljud.
 |
| Det där med koppel följdes nog inte av en enda hund(ägare) som jag såg i spåret |
 |
| Den klassiska "Gropen" där jag tränade flicklag och damlag fram tills för 11-12 år sedan |
Som du kanske noterar på bilderna har jag nu gått över till brännvidden 100 mm som mitt macro-objektiv stoltserar med. Jag måste nog säga att det funkade fantastiskt bra med 1D X-kameran. Skärpan, utsnittet på fullformatssensorn, omfånget, kontrasterna m.m. kändes helt okej. Den 7 år gamla kameramodellen står sig bra, tycker jag, och de 18,1 megapixel den har räcker alldeles utmärkt. Givetvis är min 5D Mark IV nyare, har högre upplösning (30,4 MP) och har bättre dynamiskt omfång men den är banne mig inte lika rask och kvick som 1D X.
Bilderna i detta blogginlägg har som vanligt gått ett varv genom Photoshop innan publicering. Jag kan nog konstatera att jag däremot inte beskurit dem mer än minimalt. Jag misstänker att jag tog dem den dagen då hösten nådde sin peak. När väl löven börjar lossna från träden går det fort och färgerna försvinner i samma takt som fulhösten tar över.
Föredrar "slutet av det långa röret" bland många fina bilder.
SvaraRaderaKontrasterna och svärtan i skuggorna i kombination med de svagt upplysta vågtopparna blev riktigt häftigt på bild. Sedan kan man alltid spekulera i om det är vettigt att fortsätta att gå mot det starka ljusskenet i slutet av en tunnel. Det sista man gör?!? ;-)
RaderaHär har inte fulhösten gjort sitt intåg ännu. Satt och log hela vägen mellan Lidköping och Skara när jag åkte hem från jobbet idag - det är så underbart färggrannt hela vägen. Sen kom jag till slätten före Skara och då fortsatte jag att le av bara farten ända tills färgspektrat öppnade sig igen ungefär i höjd med Axvall. Ibland känns det underbart att vara bilpendlare, en hinner se så mycket. :)
SvaraRaderaHoppas din långa promenad gjorde gott för artros-knäna. De säger ju att det är det bästa: att hålla igång. Men att ligga på knä för sitta på huk för närbildsfotografering måste vara en pina utan like. Men vad gör man inte för konsten. Noterar dock att marknära foton inte var i majoritet. :)
Helt riktigt, ner går det bra men det är ett elände att ta sig upp igen ...
RaderaJag vet inte hur många gånger jag suttit bakom ratten och tagit in omgivningarna med ett leende på läpparna. Vissa dagar nu under hösten har det varit galet vackert med dimman och soluppgången när jag varit på väg till jobbet. Tankarna far automatiskt genom huvudet att detta skulle göra sig otroligt bra i bild. Jag har spekulerat i vilket utsnitt (objektiv-val) m.m. som skulle vara optimalt. Om jag haft kameran med mig? Nej.
Tyvärr har bönderna vänt upp och ned på sina åkrar och det går väl an där höstsådden tagit sig och de plättar som ännu är stubbåkrar. Men det bruna som breder ut sig på plöjda marker är en försmak av vad fulhösten har att erbjuda.
Jag konsumerar höstgranna färger så länge det går och det gör jag väldigt gärna med bara ögonen om inte kameran är med. Det räcker långt!
Häftiga bilder från tunneln.
SvaraRaderaDen räfflade ytan och skuggorna som skapades gav ju lite stuns åt de bilderna.
Radera