När naturen är som finast

I tider då syrenerna blommar är det nog som allra vackrast. Den exploderande grönskan som drivs fram av en omutlig växtkraft. Det må vara att vi inte fått en regndroppe på flera veckor men än så länge verkar det räcka med den fuktighet som finns gömd nere i jorden.

Kaprifolen har brutit fram genom taket på uteplatsen

Att det brukar vara torrväder i maj och en bit in i juni har med åren blivit en instiftad sanning. Här hemma i Stigtomta har villatomtens gräs sedan länge övergått från frodighet till enstaka tuvor av spretiga grässtrån. Hur det ska bli längre fram i sommar när värmen sticker iväg uppåt och bevattningsförbudet kommer som ett brev på posten går lätt att förutse med de senaste åren som facit.

Häcken signalerar att den snart vill bli klippt

Söndagskvällens solsken lockade ut mig för ett varv hemma på gatan med kameran och mitt Sigma 14 mm-ultravidvinkelobjektiv. Lördagen bjöd på rallyfotografering under några timmar och dammsmaken sitter fortfarande kvar i munnen efter den prövningen. Jag hade tänkt fota någon lokal fotbollsmatch på söndagseftermiddagen men jag blev lat och valde att ta igen mig istället. Det spelas fler matcher i framtiden, det är tämligen säkert.

Skotten på grannens granhäck är ivrigt ljusgröna och indikerar en pågående tillväxtperiod

Årets första stora maskrosblomning är avklarad

Jag har fotat sport, massor utav sport, och en hel del spelarporträtt den senaste tiden. En vigsel har jag också hunnit med att föreviga vid vackra Stenbrogården i Nyköping. Det jag saknar allt mer är den helt kravlösa naturfotograferingen då jag kan ta med mig kameran och lämpligt objektiv till den alltid närvarande naturen runt husknuten. Om det blir några bilder eller inte spelar liksom ingen roll, det är avkopplande men ändå en utmärkt fritidssysselsättning. Ungefär som flugfisket som jag numera aldrig tar mig tid att utöva.

Syrenernas tid är nu

De är inte bara fagra för ögonen utan doftar även ljuvligt

Med fulltecknat schema fram till midsommar rusar jag fram genom tillvaron när jag egentligen borde stanna upp och ta in det bästa som naturen har att erbjuda. Jobbar jag inte så är jag på gymmet och rehab-tränar, däremellan hinner jag fota en och annan idrottstillställning. Om inget kommer i vägen för kommande helgplaner är det rugby i Norrköping som gäller under lördagen. Blir bra!

Svängig hotellunderhållning på Steam Hotel

Kraftigt fördröjt kommer här ett inlägg för att lyfta fram de bilder jag tog under vistelsen på Steam Hotel i Västerås den 28-30/4. I det senaste inlägget här i bloggen visade jag bilder från rundvandringen vi gjorde i Västerås centrum. Detta inlägg handlar om det vi siktat in oss på under eftermiddagen den 29:e april. I hotellets foajé uppträdde La Belle Parade klockan 15.00 och det ville vi inte missa.

Nu visste vi överhuvudtaget ingenting om La Belle Parade men det gjorde inte så mycket. Vi lärde oss under tiden de uppträdde. Bandet var bra och de två som också dansade var riktigt vassa på det de gjorde. Att de uppträdde i den annorlunda och spektakulära hotellfoajén gjorde inte saken sämre.

Bandet ställde sig innanför de stora fönstren i främre delen av foajén där det annars står två bordtennisbord. Helt okej men äckligt svårbemästrat för den som försöker fotografera. Motljuset behöver kompenseras för att inte motiven ska vara något annat än siluetter. Jag försökte hitta vinklar från sidorna istället och tog även ett par bilder från trappan som leder uppåt bland våningarna.

Nu hade jag min Canon R6 med mitt äldre och något enklare Canon EF 85 mm f/1,8-objektiv och det blev lite tajt när jag skulle ta bilder på hela gruppen. För mig spelade det inte så stor roll men det blev jobbigt när plötsligt en från hotellet bad mig fota för att den ombedda fotografen "var försenad" ... Nåja, jag fick de bilder jag själv ville ha och som jag tyckte var okej och det var ju inget utlovat fotouppdrag jag var ute på. (På hotellrummet hade jag ett vidvinkelobjektiv men det blev kvar där det låg i fotoryggsäcken.)

Anita var nöjd med popcornen från popcorn-maskinen i foajén

Om du vill se bilder på La Belle Parade så hittar du ett litet bildgalleri HÄR >>>

Den som tänkt sig en hotellnatt i Mälardalsområdet och som inte varit på Steam Hotel sedan tidigare bör överväga ett besök. Jag kan rekommendera det även om bokningsläget oftast är ganska högt och om man vill boka middag eller plats på pool-delen måste man vara ute i god tid.

Synade örebroarnas diss av Gurkstaden

Så fick det bli. En extra ledig dag runt månadsskiftet april-maj och med packad väska samt en svindyr bokning för två nätter på Steam Hotel i Västerås begav vi oss norrut under fredagens tidiga eftermiddag. Om du inte vill ha oändlig reklam i alla sociala medier bör du undvika att surfa till Steam Hotels hemsida (alternativt rensa alla dina cookie-inställningar eller surfa i inkognitoläge). Om du vill ha koll på priserna ska du inte ringa och göra din bokning, jag gjorde det valet eftersom det inte gick att boka två efterföljande övernattningar med olika paket-lösningar på webben. Nåväl, med detta sagt samt konstaterandet att deras Pool Club inte är för smygfeta gamlingar som jag så var det en fantastisk upplevelse att ännu en gång besöka Steam Hotel. Kan varmt rekommenderas. Tycker du till skillnad mot mig att det är rimligt att betala 170 kronor för några droppar vodka, en skvätt Campari, lite juice och ohemula mängder is så är du definitivt hemma i någon av alla barer som finns på hotellet.

Under den otroliga fredagsmiddagen på 18:e våningen kunde jag inte undvika att lyssna på konversationen mellan två andra bord vid sidan av oss. De hade försökt att bekanta sig med Västerås stadskärna och var överens om att Västerås minsann var både tråkig och ful. Min planerade lördagsaktivitet kom därför att bli ifrågasatt av mig själv eftersom jag hade tänkt att vi skulle promenera från hotellet vid Mälarens kant och in mot centrum. Trots att vädret inte var toppen kom bordsgrannarnas sanningar fullständigt på skam. Med facit i handen var det nog avundsjuka som tittade fram eftersom det också framgick av samtalet att de var örebroare ... (Inget ont om Örebro, det är OCKSÅ en fin stad.)

Steam Hotel från sidan längst från sjön

Hotellet sett från promenadvägen runt Lillåudden

Hustru, resesällskap och Västerås-besökare den 28-30/4 -23

Gång- och cykelbro som förbinder udden med den mer stadsnära marken

Den valda promenadvägen tog oss runt Lillåudden, över den spännande stålbron och in mot stan. Vårt sikte var domkyrkan, det är praktiskt att välja kyrkor med höga torn att fästa blicken på, och då skulle vi även få följa Svartån som rinner genom Västerås. Den gråmulna himlen skulle föra med sig regn senare på eftermiddagen men några enstaka droppar tjuvstartade. Vi traskade sammanlagt 5 km på vår runda och det vittnar om att hotellet ligger på bekvämt avstånd från centrum.

Som vi grubblade på trädkojan och åtkomsten ...

Ett spektakulärt stadshus tornar upp sig i Västerås

Svartån genom Västerås

Tydliga tecken på gammal bevarad bebyggelse

Någon lunch var det inte tal om denna lördag. Frukosten på Lovacore (restaurangen på Steam Hotels 18:e våning) var mycket mättande och vårt middagsbord väntade oss redan klockan 17.15. Vi gick en betydligt anonymare väg tillbaka till hotellet och borde kanske ha gått i våra egna fotspår tillbaka samma väg som vi tog på vägen in mot centrum. Av egna erfarenheter lär man sig och nu fick vi ett bredare minnesspektrum vilket kanske styrker örebroarnas betyg av Västerås men då är det grundat på genomfartsleder och bakgator med sunkiga pizzerior.

En svartvit version passade bäst (trots de fint rosa husen till höger)

Domkyrkan i Västerås

Varje stad med självaktning bör ha blommande körsbärsträd. Tydligen.

Tillbaka vid Steam Hotel och dess omgivningar

Jag hade med mig mitt spegellösa kamerahus Canon R6 och tre objektiv med olika fasta brännvidder. På denna stadsvandring var det Canon EF 28 mm f/2,8 som satt på kameran. Senare samma dag skulle mitt äldre och enklare 85 mm-objektiv komma till nytta men resultatet av det får du se i kommande blogginlägg.

Vår med viss tveksamhet

Nu får vi väl ändå utropa att det äntligen är vår? Eller ska vi vänta in valborsmässoaftonens sedvanliga kyla innan vi med säkerhet är i mål? Några soliga dagar har vi ändå haft och denna helg har solen definitivt hittat ner till oss sörmlänningar. Under söndagens promenad i utkanten av Stigtomta lärde jag mig dock att inne i skogen har inte upptorkningen hunnit så långt, för mindre än en vecka sedan låg det fortfarande snö här och där i skuggpartierna.

Påskliljorna på farstukvisten går det ingen nöd på

Snödroppar i kanten av TGOJ-banvallen

Hela lördagen lades på ishockeycup och efterföljande bildredigering. Jag anar att det var sista gången på ett tag som jag hade både dunjacka och långkalsonger. När söndagen kom kände jag ett visst behov av fysisk aktivitet så jag plockade fram min Canon R6 (den jag nästan uteslutande använder för sportfoto nuförtiden) och det enda RF-objektivet jag äger, mitt 35 mm macro-objektiv som köptes samtidigt som kamerahuset.

Min R6:a beredde mig stora problem för någon månad sedan då jag fotade bandy i kalla Kronfågel Isarena. Då trodde jag att det eventuellt var kylan som spökade tills jag kom på att det var en mjukvaru-uppgradering i kameran som orsakade problemen. Utan att avslöja alla problem som den nya versionen ställde till med tvingades Canon släppa ytterligare en ny version för att rätta till "några enstaka buggar". Jo tack, med den nyaste versionen i kameran så funkar allt som förut igen.

Mayhem i Trollskogen

På bilderna här ovanför ser man hur Trollskogen i kanten av Stigtomta numera ser ut. Jag har skrivit om det förut och jag blir mer och mer nedstämd för varje gång jag går genom det tidigare så mysiga naturreservatet. Granbarkborrarna har nu haft ihjäl de allra flesta granarna och träden har successivt sågats ner för att inte rasa över förbipasserande. Några enstaka skogspartier är än så länge befriade från besök av skalbaggarna men det är nog bara en tidsfråga innan varenda gran är angripen och död.

Jag kom till en mossbeklädd glänta i slutet av stigen inne i Trollskogen och där kunde man för en stund förvillas att tro att allt var som det alltid varit inne i skogen. Att marken inte riktigt torkat upp blev extra tydligt här men vad gör väl ett par blöta skog när man får tröst av bofinkarnas sång uppe i trädkronorna?

Så här vill man minnas hela Trollskogen

Vid den gamla skylten var det förr en vägg av tät skog

Resten av promenaden hemåt gick längst villa gatorna. Och i denna tillrättalagda miljö fanns förutsättningar för lite mer skydd och värme vilket hade lockat upp några tidiga vitsippor och den sedvanligt ivriga scillan.

Imorgon bitti får jag fundera och försöka ta det svåra beslutet om vårjackan och vårskorna ska på eller vara kvar i hallen till förmån för kängor och dunjacka. Den förväntat kalla morgonen ska bytas ut till betydligt varmare temperaturer senare under dagen och då lär jag smälta bort när jag ska traska tillbaka till bilen på den något avlägsna personalparkeringen vid arbetsdagens slut. Ack denna veliga vår som spelar oss spratt hela tiden.