Beskära sportbilder

Att räta upp och beskära sina bilder är kanske inget den eftertänksamme och noggranne behöver bekymra sig för annat än vid fototillfället. Att ta sig tid när bilden tas gör att man har ordnat sitt utsnitt, sina horisontella och vertikala linjer innan avtryckaren på kameran får jobba. Den som försökt fota lekande barn, ostyriga djur eller oförutsägbar sport vet att det är ytterst svårt att hinna med mer än att sätta skärpan på det tänkta motivet. Ja, om man inte fotar speedway, simning eller ett 100-meterslopp i friidrott förstås. Då är rörelsemönstret inte direkt svårt att förutsäga.

Jag har sedan flera år valt att publicera ett gäng bilder efter varje sportbevakning på Instagram. Denna publicering är det första jag gör så fort jag gått igenom bildmaterialet en första gång och rensat bort skräpet. Ibland hamnar dessa bilder också på Facebook men den kanalen prioriterar jag definitivt lägre än Instagram. Instagram har av tradition kvadratiskt bildformat även om det också tillåts andra format. Hur som helst så håller jag mig till det kvadratiska och det för med sig att jag får sålla bland mina bilder för att hitta de som bäst passar detta format. Ibland blir det onödigt mycket kompromissande om jag har en bild som jag verkligen vill visa men som inte riktigt gör sig bra i liksidigt format. (Jag publicerar sällan enstaka bilder utan flera stycken i samma inlägg.)

För att belysa kompromiss-dilemmat ska jag visa ett par exempel här nedanför. I det ena fallet är det åtminstone självklart för mig vad som är "rätt" format. I det andra fallet är det inte lika självklart. Personliga preferenser, tycke och smak spelar roll och det kanske inte finns några tvärsäkra och givna val. Jag beskär numera mina sportbilder instinktivt men då och då behöver jag tänka till och även försöka gå utanför "boxen".

Originalbilden (en målspark för Sveriges damer mot Tjeckien den 30/10 -21)

Denna bild publicerades på Instagram

Så här tycker jag själv att bilden gör sig bäst

Nu kommer det andra exemplet som också berör vad som är viktigast i en bild. Vad är det jag vill visa? Vad är intressant och vad snor uppmärksamhet från det jag vill visa med bilden?

Originalbilden som visar ett kommande försök för de svenska rugbydamerna

Min Instagram-version av denna bild

Detta är nog den variant jag skulle välja av olika skäl

I den första bilden är utförandet av målsparken det givna motivet. Spelarens frysta rörelse tillsammans med ansiktsuttrycket gör mycket för innehållet men jag tycker även att bollens placering i bilden samt det uppsparkade och flygande gräset tillsammans med bollhållaren har sina givna platser i bilden. Den andra bildens fokus bör vara på den svenska spelarens utsträcka arm och handen i pannan på motståndaren. De båda spelarnas ansiktsuttryck (gameface/fighting face) och den tjeckiska spelarens bomullstuss i näsan vittnar om att rugby inte är för sillmjölkar. Att jag helst vill visa målstolpens rödsvarta skyddsdyna i högerkanten ger tittaren en hint om var situationen utspelar sig på planen.

Detta är mina reflektioner om jag tar mig tid att fundera lite på hur jag hanterar mina sportbilder för olika sammanhang. Kanske håller du med mig, kanske tycker du inte alls som jag. Det är i alla fall inte självklart vad som är "rätt" svar i min bok.

Oktober-mood

Så har hösten peakat sedan några dagar tillbaka. Efter gårdagens frostiga start lär de kvarvarande löven få än mer brått att lämna sina kvistar. Nu återstår den oundvikliga utförsbacken som leder till fulhöst. Månaden oktober är konverteringsmånaden och november är det fria fallet av elände.

Den 8:e oktober såg det ut så här på baksidan av tomten hemmavid

De två bilderna här ovanför är fotograferade med mitt R6-kamerahus samt Sigma 14 mm-objektivet. Kvällsljuset är vackert så här års även om det gör sig påmint allt tidigare på eftermiddagarna. Jag utnyttjade det även söndagen den 10:e då jag halvtimmen innan solnedgången tog en promenad till kyrkogården.

På söndagspromenaden fick min Canon 5D Mark IV och mitt lilla 28 mm-objektiv följa med. Och en krycka förstås. Den sistnämnda utrustningen verkar det som att jag kommer att få tampas med ett tag till, tyvärr. All träning har naturligtvis gjort mig mycket bättre men mer rehab krävs innan jag kan gå obehindrat.

Promenaden till Stigtomta kyrka valdes eftersom jag först och främst var ute efter att fota höstfärgerna på kyrkogården. Vi har ju inte så många ståtliga byggnader på promenadavstånd i Stigtomta men kyrkan är i alla fall en stor och vacker byggnad. Den nya skolan är självklart ett annat exempel men där är inte omgivningarna lika påtagligt höstiga.

Nu ska jag alldeles strax genomföra ett träningspass med de nya övningar som jag fick av "min" sjukgymnast på vårdcentralen Åsidan under gårdagen. Det lär kännas i kroppen nu när jag ännu en gång byter övningar och eskalerar belastningen ytterligare. På onsdag börjar jag jobba deltid och i mitten av november är målet att återigen komma upp i heltid.

Min fysiska status är inte, och har inte heller varit, ett hinder för mig att jobba. Det som begränsat mig har varit den tre månader långa antibiotikabehandlingen eftersom den gett mig biverkningar som inte varit jättekul. Nu är det tre veckor sedan jag avslutade behandlingarna och äntligen märker jag att det klingar av. Undvik Rimactan om du här möjlighet, det är mitt grundtips. (Levofloxacin Mylan tror jag inte påverkade mig i samma utsträckning.)

Nu finns ingen återvändo, rehab-övningarna here I come!

Stendörrenbesök med två kryckor

Måndagen den 27:e september bjöd på strålande solsken och hyfsad temperatur. En aning blåsigt men det blev jag inte medveten om förrän jag kom fram till mitt utflyktsmål. Med lilla kameraryggsäcken på ryggen, en fylld vattenflaska samt en kryckkäpp i vardera handen påbörjade jag min vandring från Stendörrens bilparkering mot gården Aspnäset, Naturum och det närliggande båthuset där Östersjön möter fastlandet.

Där och då fick jag lära mig att kraftig blåst gör en kryckkäpp till en flöjt när vinden hittar in i hålen som reglerar kryckans höjd.

Samtliga bilder i detta inlägg är tagna med min Canon R6. Den behöver fortfarande testas och utforskas trots att jag nu tagit 2500 bilder med kameran. Det stora antalet exponeringar på kort tid beror huvudsakligen på att jag fotat fotboll och rugby de senaste helgerna. Bilderna här ovanför är tagna med det nya 35 mm-objektivet men här nedanför följer några bilder som tagits med mitt 100-400 mm-objektiv.

Mitt mål med den staplande promenaden var det smala gattet vid Stendörren. De sista 100 meterna var rejält prövande för att nå rastplatsen på toppen. Sedan åtskilliga veckor tillbaka har jag klarat mig "utmärkt" med bara en krycka som stöd när jag promenerar utomhus. Det har dock skett till priset att jag fått artros-smärtor i min högra höft, den sida som inte är opererad. Sjukgymnasten har tipsat mig om att använda båda kryckorna då och då för att avlasta. Jag gjorde således ett försök att gå med båda kryckorna denna gång och det slutade med att jag blev irriterad på hur mycket det begränsade min rörelsefrihet. Ont fick jag ändå ...

I onsdags tog jag de sista tabletterna av min 3-månaderskur av antibiotika. Om några dagar får jag svaret om infektionen i kroppen är borta. Tyvärr släpar biverkningarna från antibiotikakurerna efter och jag har kvar alla problem dessa mediciner bjudit på. Magen, tröttheten och huvudvärken. Jag gissar att det tar ett tag men att det får vara värt det om läkemedlen gjort nytta.

De avslutande bilderna här nedanför är tagna med mitt Sigma 14 mm-objektiv. I och med det objektiv-bytet hade jag för en gångs skull använt all utrustning jag släpat på i min ryggsäck. Och vattnet drack jag av också!

På torsdag kommer jag att lämna blodprover och därefter sätta mig hos en av läkarna på Ortopedmottagningen. Då får jag hoppas att provsvaren är bra. Min nuvarande sjukskrivning mynnar ut samma dag och det återstår att se om jag kan börja jobba 100% fredagen den 1/10. Jag låter detta vara oskrivet i nuläget. Som tur är har jag ett sitta-på-rumpan-jobb och kan antagligen jobba hemifrån ännu ett tag. Det finns två anledningar till varför detta blir viktigt för mig; jag är ganska orörlig fortfarande och behöver mer träning och mer tid för att återhämta mig. Dessutom är jag ofrivilligt ovaccinerad. Min ursprungliga höftoperation planerades in precis när jag som 56-åring kunde boka en vaccinationstid. Tre veckor före och efter en operation ska man inte ta vaccinsprutan. Och därefter hamnade jag på sjukhus för att sedan äta antibiotika p.g.a. infektionen i min kropp vilket ledde till att läkarna avrådde mig från att utsätta mitt immunförsvar för ytterligare prövningar. Om infektionen är borta torde jag kunna ta min första vaccinspruta inom kort och då är jag äntligen skyddad på samma sätt som majoriteten av alla vuxna i landet.

Nu har måndagens finväder övergått till grått och mulet. Jag passade verkligen på att komma ut i den vackra verkligheten under rätt dag.

Kolonilott och sport när testerna fortsätter

Mina tester med min nya Canon R6 samt tillhörande 35 mm-objektiv fortsätter. Syftet så här initialt är att vänja mig att hantera kameran. Och naturligtvis att behärska brännvidden 35 mm då det objektivet sitter på kameran.

I helgen blev det ännu ett besök vid Ängstugans koloniområde och under några korta minuter tittade faktiskt solen fram. Det hjälpte inte mycket eftersom det var isande kalla vindar. Vid kolonibesöket var det 35 mm-gluggen som användes. En fördel att den även har macro-funktion, det underlättar då detaljbilder ska tas.

Vid det här laget har jag hunnit notera några saker kring R6:an. Lite plus och lite minus. Det är alldeles för tidigt för mig att lämna ett omdöme om kameran, kanske gör jag fel i vissa situationer eller tillskriver kameran förmågor som den egentligen inte har (men som jag gärna vill tro för att försvara inköpet).

Kameran har även varit med mig vid tre fotbollsmatcher sedan helgen den 11-12/9. Vid de två första matcherna hade jag den som "andrakamera" med mitt 70-200 mm-teleobjektiv monterat. Men vid den tredje matchen fick den äran att axla mitt 300 mm-objektiv som förstakamera.

Det är som sportkamera det är extra spännande att utvärdera R6:an och den spegelfria tekniken. Andras omdöme om kameran är att den kan ses som en Canon 1D X Mark III i light-version. Vi får se var jag landar när jag kommit längre i mitt testande.

Här kommer länkarna till de tre matchernas bildgallerier för den nyfikne. Observera att de innehåller bilder tagna både med min R6:a och min 1D X.

210911 F14 Grupp 2: Nyköpings BIS - Järna SK

210911 Herr Div 7 Södra: Sjösa IF - Hargs BK U

210918 Herr Div 5: Råby/Rönö IF - Gillberga-Lista IF

På sätt och vis är jag ivrig att testa kameran under någon inomhusmatch (t.ex. bandy, innebandy eller ishockey). Men hur kul är det egentligen att fota i elbelysning på svinhöga ISO-tal när man kan fota utomhus i naturligt ljus? Det kommer en lång och mörk vinter då det inte finns något annat val men innan dess ger jag mig gärna till tåls med inomhustesterna.