Stendörrenbesök med två kryckor

Måndagen den 27:e september bjöd på strålande solsken och hyfsad temperatur. En aning blåsigt men det blev jag inte medveten om förrän jag kom fram till mitt utflyktsmål. Med lilla kameraryggsäcken på ryggen, en fylld vattenflaska samt en kryckkäpp i vardera handen påbörjade jag min vandring från Stendörrens bilparkering mot gården Aspnäset, Naturum och det närliggande båthuset där Östersjön möter fastlandet.

Där och då fick jag lära mig att kraftig blåst gör en kryckkäpp till en flöjt när vinden hittar in i hålen som reglerar kryckans höjd.

Samtliga bilder i detta inlägg är tagna med min Canon R6. Den behöver fortfarande testas och utforskas trots att jag nu tagit 2500 bilder med kameran. Det stora antalet exponeringar på kort tid beror huvudsakligen på att jag fotat fotboll och rugby de senaste helgerna. Bilderna här ovanför är tagna med det nya 35 mm-objektivet men här nedanför följer några bilder som tagits med mitt 100-400 mm-objektiv.

Mitt mål med den staplande promenaden var det smala gattet vid Stendörren. De sista 100 meterna var rejält prövande för att nå rastplatsen på toppen. Sedan åtskilliga veckor tillbaka har jag klarat mig "utmärkt" med bara en krycka som stöd när jag promenerar utomhus. Det har dock skett till priset att jag fått artros-smärtor i min högra höft, den sida som inte är opererad. Sjukgymnasten har tipsat mig om att använda båda kryckorna då och då för att avlasta. Jag gjorde således ett försök att gå med båda kryckorna denna gång och det slutade med att jag blev irriterad på hur mycket det begränsade min rörelsefrihet. Ont fick jag ändå ...

I onsdags tog jag de sista tabletterna av min 3-månaderskur av antibiotika. Om några dagar får jag svaret om infektionen i kroppen är borta. Tyvärr släpar biverkningarna från antibiotikakurerna efter och jag har kvar alla problem dessa mediciner bjudit på. Magen, tröttheten och huvudvärken. Jag gissar att det tar ett tag men att det får vara värt det om läkemedlen gjort nytta.

De avslutande bilderna här nedanför är tagna med mitt Sigma 14 mm-objektiv. I och med det objektiv-bytet hade jag för en gångs skull använt all utrustning jag släpat på i min ryggsäck. Och vattnet drack jag av också!

På torsdag kommer jag att lämna blodprover och därefter sätta mig hos en av läkarna på Ortopedmottagningen. Då får jag hoppas att provsvaren är bra. Min nuvarande sjukskrivning mynnar ut samma dag och det återstår att se om jag kan börja jobba 100% fredagen den 1/10. Jag låter detta vara oskrivet i nuläget. Som tur är har jag ett sitta-på-rumpan-jobb och kan antagligen jobba hemifrån ännu ett tag. Det finns två anledningar till varför detta blir viktigt för mig; jag är ganska orörlig fortfarande och behöver mer träning och mer tid för att återhämta mig. Dessutom är jag ofrivilligt ovaccinerad. Min ursprungliga höftoperation planerades in precis när jag som 56-åring kunde boka en vaccinationstid. Tre veckor före och efter en operation ska man inte ta vaccinsprutan. Och därefter hamnade jag på sjukhus för att sedan äta antibiotika p.g.a. infektionen i min kropp vilket ledde till att läkarna avrådde mig från att utsätta mitt immunförsvar för ytterligare prövningar. Om infektionen är borta torde jag kunna ta min första vaccinspruta inom kort och då är jag äntligen skyddad på samma sätt som majoriteten av alla vuxna i landet.

Nu har måndagens finväder övergått till grått och mulet. Jag passade verkligen på att komma ut i den vackra verkligheten under rätt dag.