Vid TGOJ-spåret

Tyvärr har detta blogginlägg fördröjts av datatekniska skäl. Min databas i Lightroom var murken och packade ihop i söndags kväll och sedan dess har jag fått bygga upp den på nytt. Gick tyvärr varken lätt eller snabbt. För mig är Lightroom mestadels ett biblioteksverktyg som erbjuder struktur för mina raw-bilder. Redigeringen av bilderna sker till 90% i Photoshop. Det är dock ett bra verktyg som gör nytta i mitt arbetsflöde och så vill jag fortsätta ha det.

TGOJ-banans spår med snö på syllarna

Helgen som varit erbjöd varenda kamerainnehavare möjligheter att avbilda vintern när den visade upp sig från sin allra, allra bästa sida. Jag är således inte ensam om att nu rada upp bild efter bild med ett snötäckt landskap.

Västerut var himlen vid soluppgången underbart mjukt färgad

Jag hade fullt upp under helgen men ångrar definitivt inte att gick gick upp tidigt på söndagsmorgonen istället för att få en välförtjänt sovmorgon när nästa aktivitet inte startade förrän vid lunchtid. Solen hade precis som jag nyss gått upp när vi möttes ute i det vackert snödraperade landskapet.

Österut var det morgonrodnad

Jag valde den ganska korta rundan över järnvägsspåret, mot Åsby, förbi Skillra för att sedan åter ta mig över spåret vid Rogsmo innan jag ännu en gång stod på hemmets farstukvist. Brukar inte ta mer än max 30 minuter. Denna förträffliga söndagsmorgon, med oändligt många fotomotiv, tog min promenad 60 minuter.

Plötsligt kom godståget med det knastrande elsprakandet som tydligaste signalement

På väg mot nordväst med stålplåtar från SSAB i Oxelösund

Trots 13 minusgrader var detta en morgon då man inte skulle ha bråttom. En stund att njuta av vad naturen hade att servera. Jag vill påstå så här i efterhand att det var en av de vackraste mornar jag har upplevt och definitivt den finaste sedan jag flyttade till Stigtomta år 1993. En utomhusvistelse som var så betagande att jag efteråt inte ens kan påstå att jag tänkt en enda rationell tanke. Avkoppling.

Där det inte var snö var det frostkristaller

Vindstilla, rejält med minusgrader men med lämplig klädsel alldeles förträffligt behagligt. Kameran har inget emot denna kyla men om kamerabatteriet tvingas vara ute länge i kylan tappar det fort i kapacitet. Ett reservbatteri i byxfickan är inte fel. Problemet med en kall systemkamera är när man tar in den i stugvärmen eftersom temperaturskillnaderna bidrar till kondens som kan sätta sig på fel ställen inne i kamerans innandöme. Att slussa den via en tät plastpåse tills kameran och objektivet är rumstempererade är ett tips jag kan dela med mig av.

Den lilla raden av alar är ett återkommande motiv från mina promenader förbi vattenreningsverket

Jag kunde för första gången sedan julaftonskvällen använda mina nya fina vinterkängor. En julklapp som får tummen upp. Icebugs, med dubbar under hela sulan. Varma och sköna samt garanterat halkfria.

Okej, det är väl jag och alla pensionärer som vurmar för dessa dojor...

Jag kommer att mata på med fler bilder från min söndagspromenad. Förmodligen de enda som vintern 2017/18 har att erbjuda vilket gör att jag fyller min kvot när jag ändå håller på.

Den lilla bäcken som tar sig förbi vattenreningsverket och sedan ut i Hallbosjön

Som fotosällskap hade jag min Canon %D Mark IV och mitt 70-200 mm-objektiv. Endast ett fåtal av gryningsbilderna togs med maxbländaren f/2.8. De flesta bilder togs med mindre bländare och kanske lite högre ISO eftersom det inte var nämnvärt ljust när jag spatserade ut i terränglådan.

I'll be back