Vördnadsfulla organismer

Det första som slog mig denna tidiga januarilördag var de isande kalla vindarna. En ovan känsla. Jag var dock förvarnad av de senaste dagarnas väderprognoser. Gött med något högre himmel och vinterluft i lungorna.

Jag gick över järnvägsrälsen till området sydväst om Stigtomta. Där det bördiga men låglänta landskapet angränsar till ett flertal gårdar men också till Hallbosjöns östraste delar. Översvämningar hör till i detta område under vinterhalvåret. Mer normalt är ändå att det är betydligt mer fruset än det nu råkar vara.

Efter vattenreningsverket, i början av allén upp mot gården Åsby, kan man vika av till höger och hamnar då på en slinga som går längst en bäck. Eller snarare ett kontrollerat vattenflöde som dikats ur genom vallen och beteshagarna. I denna stigs förlängning hamnar man vid den finaste av ekbackar där kossorna njuter av sitt sommarbete.

Det knastrande under skosulorna av de nyanlända minusgrader som frusit de övre lagren av regnvatten på det fortfarande gröna gräset. Marken var vattensjuk, precis som förväntat, och kylan har ännu inte gått tillräckligt djupt för att ge 100% stadga i marken. Jag blev väldigt lerig på byxbenen men det var det värt för att få komma ut en sväng.

Jordbrukslandskapet söder om Stigtomta med bl.a. gården Brink ur två olika vinklar

Framme vid ekbacken slogs jag av vördnad inför de enorma och kraftfulla träden som bredde ut sig runt den lilla kullen. Hur många hundra år har de stått där? För mig är det en fröjd att se andra organismer som kan fortleva i närheten av oss människor. Vi har ju en tendens att dominera livet ur det som omger oss.

Jag valde inför dagens utomhusvistelse att fotografera med mitt 135 mm-objektiv. På stora bländaröppningar ger det en hel del vinjettering på en fullformatskamera. Skärpan är eminent, färger och kontrast likaså i denna tämligen gamla konstruktion. Det blir helt enkelt goa bilder med den gluggen.

Längst toppen av åsen går en gammal väg fram till Åsby

Det är inte bara ekbacken som lockar och utgör ett bra fotomotiv på denna promenadslinga. Ett träd på toppen av åsen har jag fallit pladask för. Det kan ses till vänster i bilden här ovanför (men i den bilden är den bara en del av förgrunden i oskärpa). Fotad från nedan längst gångvägen är motivet en riktig 10-poängare i mina ögon.

Nu ska jag putsa till mig och bege mig in till stan för en sportbevakning. Under storhelgerna ges inte allt för många tillfällen och jag slänger mig nu över första bästa tillfälle för att hålla liv i min blogg hos Södermanlands Nyheter.

På återhörande!