Promenad för motionens skull vid Brannäs våtmark

När söndagens eftermiddag var på väg att kliva över till kväll bestämde jag mig för att det jag allra mest behövde var en promenad ute i det fria. TV hinner jag allt mer sällan titta på och denna fotbolls-VM-sommar är inget undantag. Egentligen är jag väldigt intresserad av fotboll, så länge det inte handlar om internationell klubbfotboll (herr) som är så ekonomiskt dopad att den inte längre är ett dugg intressant, men detta VM fladdrar förbi utan att jag hinner se mer än små fragment.

Innan jag tar dig med på en tur till Brannäs våtmarker i Oxelösund vill jag bara klara av den tredje och återstående kattungen. Den behöver naturligtvis en presentation eftersom syskonen dök upp i mitt senaste blogginlägg. Mamma Katt bestämde sig för att flytta kullen under söndagseftermiddagen. Kanske blev det för mycket ståhej när hon lockade ut både kattungarna och familjen Jansson tidigare under dagen. Hon tog saken i egna tänder (!) och bar ner sina ungar till vår husgavel där ett trädäck blev taket över hennes nya rede.

Kattunge nummer tre som strax ska flyttas av Mamma Katt

Slit och släp

Brannäs var det, ja. Österut och in över grannkommunens gränser tog jag mig för att svänga av mot Vivesta och därefter en smal och ringlande väg till den konstgjorda våtmarken. Den har mognat och "satt sig". Djurlivet är rikligt och för närvarande verkar varenda fågel klonad i små miniupplagor.

Parkeringen utgör startpunkt för promenaden vid Brannäs våtmark

Utmärkt bekväm promenadväg genom våtmarken

Till sist rinner det renade vattnet ut i Östersjön där också stigen når sitt slut

Några gånger tidigare har jag besökt Brannäs men jag kan inte stoltsera med någon vidlyftig eller djuplodande historia med denna del av världen. Att det är värt en utflykt är hur som helst tveklöst. Ta gärna med fikakorgen, det finns flera nygjorda rastställen längst den lättpromenerade stigen.

Grönt så ända in i hela friden

En gnutta rött mitt bland all klorofyll

Och gult är fult. Eller nå't.

Andungarna var små dunbollar som smaskade friskt på ytvegetationen

Flera svanfamiljer rörde sig ståtligt över våtmarkens vattenspegel

Mängden hägrar var mer imponerande än min förmåga att fota dem

Egentligen hade jag förväntat mig betydligt fler insektsbilder än vad det blev i slutänden. Kanske är jag en aning för tidig för att få sländorna på bild. En och annan fjäril fladdrade förbi och det tackar jag naturligtvis inte nej till.

En perfekt nässelfjäril satte sig framför mig på vägen

Den nervösa blåvingen slog sig slutligen ner för en sekunds vila

Jag traskade på i allt raskare takt tillbaka till bilen för att hinna hem till Stigtomta innan söndagskvällens fotbollsskola skulle vara överstökad. Det blev ytterligare ett besök vid Stigtomta IF:s fotbollsskola under måndagskvällen och det tänkte jag berätta mer om i nästa blogginlägg. Tills dess önskar jag en fortsatt härlig sommarvecka!