En av grannens katter har tydligen fött fram en kull kattungar under vår vedbod. Enligt grannarna är ungarna rimligtvis cirka 6 veckor. Under den tidiga förmiddagen hörde jag hur det pep ovanligt och mycket från övre delen av trädgården och vid närmare inspektion visade det sig vara tre små ungar som mamman lyckats locka fram i friska luften.
 |
| Under vedboden har inte bara kattungar sökt skydd under åren, även igelkottar har sökt sig dit för vinterdvala |
Den mest orädde var den ljusaste kattungen. Den lyckades döttrarna och hustrun få upp i famnen ganska raskt. Kattmamman hade noggrann koll men lät dem hållas. Sedan var det en tigrerad liten sötnos som kom fram.
 |
| Alltså, de trampdynorna är väl bara för mycket. Sötchock. |
Den mörkast tecknade av kattungarna verkar vara den mest skygga och där får vi uppenbarligen vänta innan den kommer fram. Det var i alla fall bra att de visade sig idag och att våra grannar fick koll på kullen med kattungar. Om de får hållas för länge utan mänsklig inblandning tenderar ungarna att bli halvvilda och svåra att ta hand om. Tro mig, jag har den erfarenheten med min första egna katt i slutet av 80-talet.
Åh kattungar som är så mysiga. Saknar katt nu när jag bor i stan. Kommer ihåg när jag var liten vad vi letade kattungar på skullen varje sommar ��
SvaraRaderaKattungar är verkligen mysiga. Och nyfikna. Och galna. Det är mindre skönt när de väljer att klättra upp längst byxbenen, upp längst ryggen och slutligt upp på axlarna. Den första katt jag hade i vuxen ålder hittades tillsammans med sina syskon under en vedtrave i Bränn-Ekeby. Tyvärr var de några veckor för gamla och min katt var väldigt folkskygg och rädd av sig. Det funkade med mitt sällskap men inte många andra kunde närma sig honom.
Radera