Ett knep för att ta mig framåt och förbi de ständigt ökande kraven är nya fotogrejor. Förhoppningsvis blir bilderna därmed snäppet bättre än tidigare. Det hjälper men är egentligen inte svaret. Att visa upp alster som visar högre kvalitet (vad det nu är och hur det nu kan mätas) kan också innebära att ge sig ut till tidigare icke besökta platser. Hitta nya motiv men tillämpa samma teknik (både fotografiskt och fototekniskt).
Det går också att söka tidpunkter på dygnet då ljuset är som allra bäst. Stunder då bilderna får ett lyft. Allra helst kryddat med morgondis. Ytterligare utveckling fås av att fota sådant som inte testats tidigare. Porträtt, gatufotografering, ljussättning med blixtar och reflektorer m.m.
Allra mest handlar det trots allt om mitt eget öga och min egen hjärna. Vad jag kan, vad jag är beredd att lära mig och vad jag vågar att testa. Och det är vad tjusningen med fotografi är för mig just nu. Nyfikenhet och viljan att gå utanför komfortzonen för att experimentera.
När varken tid eller ork (sabla gräsallergi) finns tar jag med kameran ut på en kortare promenad till vår lokala Ica-handlare och fotar gräs med mitt macro-objektiv. Tydligen, om man ska analysera detta blogginläggs bilder. Det räcker en bit men inte för att göra att jag myser i soffan och känner mig nöjd.
Jag fortsätter hålla fast vid mitt löfte att berätta om mitt fotouppdrag under European League i volleyboll som avgjordes i Nyköping under förra veckan. Det kommer, jag lovar, jag behöver få ur mig det innan finalspelet den 16-17/6 som jag också fått förfrågan att fotografera. Var sak har sin tid.
Känner igen känslan av att allt redan är fotat. Tycker att jag plåtar samma bilder om och om igen. Men så plötsligt dyker det upp, en fin fjäril, en vacker fågel, en nyfiken råbock, ett annorlunda ljus. Och det skulle man ju inte haft möjlighet att fånga om man inte var ute med kameran. :)
SvaraRaderaMen att hitta nya motiv är ju inte samma sak som att utveckla fotograferingstekniken. Men det blir i alla fall roligare om man får några kickar ibland. Personligen tycker jag att jag går bakåt i konstnärlighet i min fotografering och jag gissar att en orsak till det är min försämrade syn. Det är ju fxxxn också att det inte ska gå att SE motivet ordentligt med glasögonen på framför sökaren. Och utan glasögon ser jag inte rätt. Så när jag får en lyckad bild är det tur och kamerans moderna autofokusteknik som ska äras.
Lycka till med sportfotograferingen lika väl som naturfotograferingen.
Tack Charlotta för din återkoppling. Jag har än så länge inga problem att se i sökaren vad jag vill och behöver. Däremot krävs läsglasögonen för att se på displayen hur det egentligen blev när fotot är taget. Normalt klarar jag mig därmed utan att ha läsglasögonen i pannan men de få gånger som jag fotar porträtt eller i studio så måste jag granska displayen och alltså ha läsglasögonen lättåtkomliga. Men jag ska inte klaga för egen del, åldersrelaterad synsvaghet är ett lindrigt pris för att bli äldre och klokare.
RaderaDrivet och ambitionen att ta "bättre" bilder ska finnas i bakgrunden, puttra och koka i lagom mängd, för att vara de sparkar i rumpan som får mig att ge mig ut med kameran. Ibland behövs bilder också i rent dokumentärt syfte, det ska inte heller underskattas.