När en kaotisk resa är målet

Att åka tåg är skoj. Allra helst när det är gamla lok och vagnar. Jag vet inte varför jag fastnat för detta färdsätt. Jag kan definitivt inget om gamla lok, är på intet sätt någon nörd och har noll koll på järnvägshistoria.

Spåren vid Sankt Olof på Österlen

Lokstall vid Sankt Olof

Också ett färdsätt för den som orkar

Stationshuset i Sankt Olof

Jag lurade med övriga familjemedlemmar på en historisk tågtur under Österlen-vistelsen. Jag hade läst om ångloket som tog resenärer mellan Brösarp och Sankt Olof. Vi valde att ställa bilen i Sankt Olof och åka till Brösarp och tillbaka. En resa som tog ca 30 minuter enkel väg och som bjöd på ett stopp längst vägen samt en längre paus vid ändstationerna.

Inget ånglok denna gång men ett olje-eldat lok från 50-talet

Resenärerna som gått på i Brösarp vällde ut på perrongen vid Sankt Olof

Kön till glasskiosken blev lång i hettan

Det gamla loket bytte ände i tågsetet för att dra oss till Brösarp

Förväntansfulla, ivriga och spralliga inför tågresan...

Detaljer från de härliga gamla vagnarna

Stilfull logga för Statens Järnvägar

Smideskonst

Att det inte blev något ånglok denna gång var förmodligen självklart för alla som tänkt till. Risken för brand är stor i det knastertorra landskapet. Jag tänkte inte till och blev självklart lite besviken att inte få åka bakom ett pustande och frustande ånglok denna gång. Strunt samma, vi satt i de gamla passagerarvagnarna och hade endast fartvinden genom fönstren som luftkonditionering. Österlens underbara landskap rullade förbi utanför fönstren.

Österlen

Nyfikna barn längst järnvägsspåret

Det är skördetider på Österlens många åkrar och fält

När vi närmade oss Brösarp kuperades terrängen en hel del

Vi kom fram till Brösarps stationsområde. Vackert, gammalt, genuint, pittoreskt. Här levererades allt man kan önska av järnvägshistoria. För att ge oss resenärer valuta för pengarna kördes ett av ångloken fram och tillbaka på rangerområdet. Det gavs tid för fika, glass, vatten, kaffe, varm korv, våfflor m.m. Väldigt fint stopp. De allra flesta resenärer började och slutade sin resa vid Brösarp till skillnad från oss som valde Sankt Olof som startpunkt.

Ånglok vid Brösarps Station

Precis som nere i Sankt Olof behövde loket byta körriktning

En typ av skyltning som inte hör till vanligheterna i modern tid

Brösarps vackra stationshus

I denna vagn gick att köpa bl.a. nygräddade våfflor

Det var dags för återfärd till Sankt Olof och den luftkonditionerade bilen som stod där och väntade på oss. Redan efter någon minut märkte vi att tåget gick ovanligt långsamt. Vi rullade enbart tack vare nedförsbackarna. Konduktören och övriga i personalen lyckades slutligen få fram till oss resenärer att det gamla loket gått sönder. Det sades att vi "nog" skulle komma tillbaka till Sankt Olof på något sätt... Först och främst skulle ett gammalt diesellok hämta oss och köra upp tågsetet till Brösarp igen. Och det lilla loket lyckades med nöd och näppe släpa upp alla vagnar i uppförsbackarna vid Brösarp. Det sades att det fortfarande fanns lite liv i det oljeledade loket som knuffade på i andra änden.

Bloggaren förefaller glad och lycklig trots resefadäsen (bild tagen av Alva Jansson)

Det skånska jordbrukslandskapet syns bakom lyktan på godsvagnen

Det lilla, lilla loket kom till sist för att rädda oss från vårt ofrivilliga stopp vid Ravlundabro

SJ nu och då, passagerare som väntar utanför ett trasigt tåg...

I långsamt mak släpades vi upp till Brösarp på nytt

Vi blev utlovade en återresa till Sankt Olof med rälsbuss. Ett alldeles utmärkt alternativ vilket gav mer äventyr och ännu en historisk återblick. Jag skulle tro att det var en liknande 50-talsvagn som tog hand om persontrafiken på TGOJ-banan fram till början av 70-talet i mina hemtrakter. Hur som helst blev det äckligt varmt i vagnen och det var med suck och pust som vi slutligen klev ut ur tåget i Sankt Olof.

Rälsbuss på veteranjärnvägen mellan Brösarp och Sankt Olof

Det blev en aning äventyrligare än vi trott och tänkt. Och det gick väl någon timme mer än planerat på detta utflyktsmål. Men vad gör väl det när man har semester och ett obokat schema?! Vi hann med ännu ett stopp denna dag och det återkommer jag till i ett kommande inlägg.