På äventyr i Österlens nordöstra hörn

Efter Österlen-resan 2015 fastnade några utflyktsmål lite extra i medvetandet. Att återse dem var därför lockande när vi nu ännu en gång valt Skåne som semestermål. För tre år sedan var det ostadigt och framförallt väldigt svalt. Denna gång har vi den värsta sommaren på länge. Värsta? Jo, enligt min måttstock är det på riktigt illa när det är så obehagligt varmt och torrt. Det går liksom inte att göra vad man vill utan att man riskerar vätskebrist och värmeslag. Att ligga på stranden för att sola och bada kan väl vara skönt. I en timme eller två. Punkt. Passivitet och loj lathet ger mig myror i byxorna och en otålig oro i kroppen.

Ålabodarna vid Haväng och Ravlunda Skjutfält

När vi besökte Haväng förra gången åkte vi med bilen in i Ravlunda Skjutfält och utgick därifrån när vi spatserade i området. Denna gång tog vi sikte på en sydligare parkering vilket gjorde att vi fick se fornlämningen som "alla andra" ser när de är på platsen. Havängsdösen är ett måste, typ.

Havängsdösen med Stenshuvud som sticker ut i bakgrunden

Havängsdösen med ett molntäcke i nordlig riktning

Vi gick runt i området och njöt av det annorlunda landskapet. Annorlunda i våra sörmländska ögon. Och som de flesta känner till är det annorlunda vyer som tilltalar oss en aning extra innan vi vänjer oss och därefter betraktar det som vardagsmat. Nu tycker jag i och för sig att Haväng inte någonsin kan betraktas som alldagligt och slätstruket.

Hettan och torkan samlar ihop nyckelpigorna i stora ansamlingar (vilket jag minns från t.ex. 1975)

Lovisa, Alva och Anita med badplatsen vid Vitemölla Strandbackar i bakgrunden

Sanden rinner ner där människor hasat ner för branterna för att ta sig till havet 

Sandstranden vid Haväng

Lövträdet gav skugga för några av slättens betande djur

Fårflocken chillade

Mynningen av Verkaån

När vi var färdiga vid Haväng åkte vi söderut och tog oss till Kiviks Musteri. Först och främst så handlade vi juice och äppeldrycker för veckans behov. Därefter tog vi någon kilometers promenad in i Stenshuvuds Nationalpark. När vi var där för tre år sedan tog vi oss in i området från Naturum men denna gång blev det från norränden. En fantastisk promenad genom lövskog (mestadels bok) och upp på Stenshuvuds nordliga höjd. Grymt svettigt och jobbigt i värmen men ack så belönande.

Bokskogens grönska och ljusinsläpp är för mig otroligt lockande

Anita och Alva kämpar sig uppåt

Lovisa, Anita och Alva pustar ut på Stenshuvuds nordligaste höjd med havet i bakgrunden

I Stenshuvuds dalgång breder lövskogen ut sig på ett mäktigt sätt

Experiment

Ännu en gång konstaterade jag att jag verkligen vill tillbaka till södra Sveriges bokskogar när hösten slagit sina klor i trädens löv. Men när detta inträffar i Skåne har jag ingen riktig koll på. Då grönskan är ersatt av de djupaste toner av gult, rött och orange skulle jag vilja vara på plats med kameran. Nåväl, Skåne finns förhoppningsvis kvar och chansen kommer nog för mig om jag har tålamod.