Ales Stenar-repris i solnedgång

Med bara tre dagars mellanrum besökte vi Ales Stenar under vår Österlen-vecka. Ett visst knorr hördes från mitt resesällskap men med löfte om gofika och blodmåne fick jag dem att acceptera sitt schemalagda öde. Gofikat bestod av Pågens gifflar (!) och den där förbaskade blodmånen krävde mer tålamod än vad någon av oss mäktade med. (Det låg ett lågt dis över Östersjön vilket gjorde att månen blev synlig väldigt sent och när den väl började skönjas nöjde vi oss med detta och åkte hem.)

Under blodmåne-kvällen var det galet många som sökt sig till Ales Stenar

Jag var väldigt nöjd med vår första närvaro vid Ales Stenar. Många besökare men inte omöjligt att känna mystiken på platsen. Då gavs jag också möjligheten att fota ett par specifika motiv som lyfte lite extra i kvällsljuset. Vid vårt andra besök fanns inga skärmflygare på branten (för hårda vindar?) och inte heller någon trummande kvinna på en av stenarna.

Den härliga gamla bilen nere i Kåseberga fick stå motiv ännu en gång

Jag har sällan sett så många människor med systemkameror som denna blodmåne-kväll. De riktiga entusiasterna hade självklart med sina långa teleobjektiv och stativ. Jag hade inte mer än mitt 70-200 mm-objektiv och stativet glömde jag kvar i bilen. Blodmånen fotades med framgång av andra och presenterades i sociala medier att jag inte känner att jag hade kunnat tillföra något oavsett utrustning. För min del blev det fokus på solnedgången och kvällshimlen istället.

Ales Stenar

Kvällshimlen utan Ales Stenar i botten av bilden

I väntan på blodmånen riktade fotograferna kamerorna mot den nedgående solen

Utan att räkna uppskattade jag antalet besökare vid Ales Stenar denna kväll till mellan 300-400 personer. Kanske var det ännu fler. Det var närapå galet många. På sätt och vis var det kul att se men det magiska med platsen var helt och hållet bortblåst denna afton. Det hjälpte inte att det satt några kvinnor i mitten av fornlämningen och slog på en silvermortel eller att en yngre kvinna satt och spelade citar (!) lutad mot en av stenarna. Förtrollningen var bruten och platsen var för tillfället en arena och marknadsplats redo för ett udda himlafenomen.

Många, många passade på att fota Ales Stenar denna kväll

Många, många slog sig ner på kanten av branten för att invänta blodmånen

Jag gick runt och letade vinklar och molnformationer i solnedgången. Dessutom blev det några bilder till det familjealbum som jag inte har. Du som bloggläsare får stå ut, här kommer några exempel där medresenärerna är i centrum:

Alva, Lovisa och Anita framför Ales Stenar

Något fel måste det ju vara... men inte kan det vara i arvsmassan?!

Nu återstår det endast ett blogginlägg med Österlenbilder. Det kommer att avhandla en chokladfabrik (exklusive Willy Wonka), Brösarps Backar och charmiga Kivik.