Mitt Stigtomta

Det mest avgörande för hur man ska betrakta och värdera omgivningarna är den egna inställningen. Vill man se det vackra hittar man det i både det stora och det lilla. Är man en dysterkvist lär man däremot lyckas se det fula i vad man än har framför ögonen.

Blåklockor vid vägkanten hammavid

Årets fruktskörd ser ut att bli riklig (minst sagt)

När jag promenerar runt i Stigtomta-trakten värderar jag ofta det jag ser utifrån rådande humör. Om något extraordinärt såsom dimma, solnedgång eller annalkande oväder dyker upp rycks jag obönhörligen upp ur min eventuella surmulna dvala och allt blir vackert och intressant.

Skillra

En av hästarna vid Skillra

Kålfjäril, hane

För mig är naturen och det lantliga generellt vackrare än bebyggelse och asfalt. Undantag finns givetvis; ett kalhygge är förfärligt ovackert medan en fäbod och en gärdesgård är alldeles utomordentligt fina skapelser av oss människor. Jag har även förvånansvärt svårt för tät granskog (den som någon sin försökt att forcera en granskog vet vad jag menar).

Grusväg bakom Stigtomtas gamla flygfält

Skillra och Prästgården i bakgrunden

Höst i sädesfältet

När jag rör mig i Stigtomta vet jag vad jag har och vad jag får. Mitt Stigtomta är välbekant men fortfarande långt ifrån färdigutforskat. Landskapet, vägarna, träden, gårdarna men också villakvarteren har hela tiden något att avslöja för den nyfikne. Är däremot humöret i botten ser jag bara skitdikets brunsörja, de omålade staketen, de plogade åkrarna eller hundbajspåsarna längst skogsstigarna.

Vad förbannad jag blev när jag hittade dessa burkar ute i vallen (jag kastade dem förstås i en soptunna)

Allt mer sällan tar jag mig tid att verkligen ge mig ut på långpromenader i hemtrakterna. Det har sin förklaring och tyvärr är det inte bara tidsbrist och många-bollar-i-luften utan även allt påtagligare problem med en höft. Det kostar på att åldras.

Stigtomta kyrka

Kålfjäril, hona, på rödklöver

I mitt Stigtomta finns både de elbelysta gatorna men också det lantliga jordbrukslandskapet inom armlängds avstånd. På många sätt en väldigt fin bygd som förvaltas på ett varsamt sätt av oss alla som verkar i och utanför orten.

Från kyrkogården såg jag tröskan ta in årets magra och söndertorkade skörd

Mängden rönnbär vid Kyrkbyn avslöjar en kärv vinter (om man ska tro Bondepraktikan)

Inne i Stigtomta sker förändringar just nu. Kommunens påkostade skolbygge är inne på slutspurten och ska stå klar för inflyttning efter vinterlovet. Det gamla Stigtomtaföretaget Bil & Traktorservice har flyttat in till Nyköping men i deras tidigare lokaler har nu en ny verksamhet slagit rot.

Ytskikt, färgval och former på den nya skolbyggnaden känns spännande

Asfaltservice har etablerat sig i Stigtomta

Det är absolut inte så att jag med uttrycket "mitt Stigtomta" menar att jag är kungen på byn. Nej nej, jag är blott en ödmjuk tjänare. Mina fötter trampar på Stigtomtamalmen med lika liten eller stor rätt som någon annans. Att jag beskriver orten med egna ord och bilder blir min tolkning och därmed mitt Stigtomta.

För 25 år sedan flyttade vi till Stigtomta och till detta då nybyggda hus på Pegevägen

Det får räcka för denna gång. Tack för den tid du lånade ut till mig och mitt blogginlägg.