lördag 4 augusti 2018

Motsträvigt festdeltagande

Jag är egentligen inte alls längtansfull när det kommer till jippon liknande de nu pågående festdagarna i Nyköping. Sedan tiden då Nyköping firade sitt 800-årsjubileum och karnevalen var central i den årliga festligheten präglas arrangemanget av drängfulla vuxna som ska dela gator och torg med barn och ungdomar. Överdrivet trångt, oändliga rader med marknadsstånd som säljer plastskräp, godis och klädesplagg som inte ens GeKås skulle vilja marknadsföra. Nej, så särdeles festligt är det inte i mina ögon. Uppenbarligen inte i ordningsmaktens ögon heller eftersom de med stor närvaro måste passa upp på oss medborgare.

Storgatan i Nyköping under Nyköpings Festdagar

När en veckas passiv semestertillvaro närmade sig sitt slut fann jag det ändå för gott att göra delar av den övriga familjen sällskap inne i tätorten under fredagskvällen. De åkte i förväg och jag valde att stanna bilen nere i hamnen för att därifrån gå upp mot centrum. På så sätt kunde jag successivt arbeta mig fram till den gnutta mentala styrka som krävdes.

Vattensportens Hus vid stadsfjärden i Nyköping
Gästbåtshamnen i Nyköping
Rökeriet i Nyköping tycks populära utifrån antalet besökare vid matborden
Ett svep över Vallarna tog mig till slottsområdet
Blommande dekorationer vid Korsbron
Behmbron speglar sig i Nyköpingsån
Plötsligt befann jag mig i kanten av festområdet

När jag nådde Stora torget befann jag mig vid ett av festdagarnas kärnområden. Scenerna på torget tillsammans med den avgränsade matserveringen vid stadshustrappan är just ett av festens epicentrum. Det andra är i bortre änden av Storgatan uppe vid Gripsholmsparken där också en scen är uppbyggd. Däremellan finns det tredje som är tivoliområdet på Nicolaiskolans gård (med tentakler som sträcker sig ut i ett par riktningar utanför skolgården).

Ett rappande framträdande på Stora torgets scen
Stadshustrappan omvandlad till "vardagsrum"
Och alla dessa heliumfyllda ballonger
En aning skrikframkallande på tivoliområdet
Det såg hur som helst ganska häftigt ut
Och vinster från festivalområdet syntes lite här och där

Vi tog oss fram längst Storgatan, gick upp och kollade läget vid Gripsholmsparken (där en betydligt äldre och mognare publik samlats för att invänta nästa uppträdande) för att sedan kliva nedåt mot Stora torget på nytt. Jag lyckades hålla kvar övriga i sällskapet tillräckligt länge för att hinna lyssna och fota en stund av framträdandet som Linda Varg & Ulf Nilsson bjöd på. Fler bilder från det giget i nästkommande blogginlägg.

Soloartisterna Linda Varg och Ulf Nilsson i ett tillfälligt samarbete

Vi överlade inom familjen och kom fram till att vi var hungriga och styrde därmed bilarna hem till Stigtomta igen med nyinköpt mat från det på Påljungshage nyetablerade asiatiska mathaket. Nu laddar jag om för en helt annan typ av marknad. Det blir förhoppningsvis något att berätta om i framtida blogginlägg.

2 kommentarer:

  1. Sol, värme och fylleslag känns ju lite jobbigt. Svårt när alla ska ha kul samtidigt. Brukar känna mig lite utanför när jag dokumenterar sådana tillställningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir nog mest ”han med kameran” och så har jag känt många gånger. Man blir lite som en fluga på väggen när man dokumenterar. Skillnaden är stor när det är mingelfotografering på en fest, då står man som fotograf väldigt mycket mer i centrum.

      Radera