Musikalisk bekännelse

I samband med den första av två festdagar i Nyköping den 3-4:e augusti uppträdde bl.a. Linda Varg och Ulf Nilsson med band på en av Stora torgets scener. Jag stannade till med min kamera för att försöka fotografera den första delen av deras spelning. För mig är fotografering i musiksammanhang i stort sett oprövat och det är självklart kul att utforska något nytt.

Linda Varg och Ulf Nilsson på en av Stora torgets scener under Nyköpings Festdagar

Jag konsumerar väldigt lite bilder från de musikaliska scenerna. Vad är bra, vad sticker ut, vad förväntas av artisterna och betraktarna? Vilka stora och uppenbara saker ska man absolut undvika i denna genre av bilder? Jag har inte en aning.

Linda Varg

Ulf Nilsson

Jag är dessutom närapå analfabet när det gäller livemusik. Har i stort sett aldrig sett någon konsert som betalande publik. Oj så många gånger jag däremot varit humpare i samband med konserter tack vare mitt engagemang inom Stigtomta IF. (En förening som genom diverse konsertjobb får in pengar till sin verksamhet.) De mindre men intimare spelningarna på lokala hak eller de enorma gigen på idrottsarenor likt Nya Ullevi har däremot gått mig förbi. Jag kan minnas en eller annan konsert way back, jazzklubbsbesök i Tyskland (!) och heljobbiga scenframträdanden som kallas "julkonserter" men det är liksom inget att ta upp på meritförteckningen för mig som musik-konsument.

Jag lyssnar däremot på väldigt mycket musik. Vet precis vad jag inte vill höra. När Spotify föreslår låtar från Ledin, Kent, Uggla, country, Idol-pop/schlager eller något smörigt dansband blir det omgående tummen ner. Annars lyssnar jag på allt från opera till Skrillex med en fling för heavy metal, gospel, reagge, blues, progg, soul, techno eller vad sjutton som helst. Jag har lite svårt för improviserad jazz men det är nog mestadels för att det kräver väldigt mycket av mig som åhörare.

Tyvärr är övriga bandmedlemmar från fredagens gig anonyma för mig

Tyvärr var det inte allt för många som valde att stanna till på torget i början av Varg & Nilssons spelning. Det gav å andra sidan mig möjligheten att röra mig tämligen fritt framför scenen när jag försökte vara rockfotograf. Nu hörs det på mitt alias (Fotbollslasse) att jag inte är hemma i dessa sammanhang, jag är ju liksom inte Rocklasse... (Googla på den så inser du att det kanske inte är så långt ifrån trots allt!)

När bandet uppträdde framför oss var det fortfarande en hel del dagsljus kvar. Jag kunde behålla ISO-inställningarna på drägliga nivåer. Jag lät automatiken ta hand om det mesta (precis som vanligt med andra ord) och såg bara till att ha lite koll på vilka slutartider jag fick när jag valt största möjliga bländaröppning i kombination med det inställda ISO-talet.

Med lite distans till scenen fick jag lite överblick

Luftigt bland publiken framför scenen

Jag använde min Canon 5D Mark IV och sedan varvade jag med 28 mm, 50 mm, 135 mm och mitt 70-200 mm-objektiv. Som sämst hade jag då bländaröppning f/2,8 att tillgå vilket är praktiskt när ljuset inte är jättegeneröst. Det korta skärpedjupet man får med stora bländaröppningar är inget jag drog någon större nytta av i bilderna denna gång.

Detta inlägg kom mest att handla om mina musikaliska referensramar. Lite fototeknik blev det tydligen också. Att recensera framträdandet och den musikaliska prestationen överlåter jag till någon annan, någon med kunnande inom området. Jag tyckte det lät skitbra helt enkelt.