Fotoutrustningsfunderingar

Först och främst väljer jag att berätta att jag har hittat den bortre gränsen för vad ett kamerahus av proffsmodell tål. I alla fall när det gäller vatten. För ett par veckor sedan gav jag mig iväg på en fotbollsbevakning och den molniga men regnfria kvällen (enligt väderprognosen) blev ett regneländigt inferno. Satan vad det regnade. Och naturligtvis hade jag varken regnjacka eller paraply. Något jag borde haft. Och mitt regnskydd för kameran låg självklart hemma också.

All fotoutrustning placerades för att torka när jag kom hem på fredagskvällen. Inga uppenbara problem noterades och jag packade efter ett par dagar ner grejorna i ryggsäcken. Jag hade använt min Canon 7D Mark II samt min Canon 1D Mark IV. När jag tog fram kamerorna helgen efteråt så visade det sig att den bakre displayen på min 1D Mark IV valt att lägga av. Förmodligen har det letat sig in fukt någonstans i kameran och tyvärr har jag nu ett servicebehov. Om det nu går att laga, eller om det är värt att laga beroende på servicekostnaden. (Det värsta är att den närmaste serviceverkstaden är i Stockholm så redan där skiter sig hela idén med en snabb och enkel inlämning.)

Fast and nimble, grannens katt svepte förbi med ett språng värt att fotografera

Jag hade redan tänkt att jag skulle lämna in de två "sportkamerahusen" för att få sensorerna rengjorda. Alla dammkorn börjar göra sig påminda och det har jag motorsportfotograferandet att tacka för. Det är ett elände med allt damm så fort det ska köras motorcykel eller bil.

Septembergrönska

Det börjar klia i investeringsfingrarna. Jag har grubblat ett tag kring att köpa något objektiv och efter moget övervägande har jag landat i att jag vill ha något väldigt vidvinkligt. Ett supertele (Canons fasta 400, 500 eller 600 mm) skulle komma till större nytta men de är ju så galet dyra. Ett 200 mm f/2.0 skulle vara riktigt najs inför vinterhalvårets inomhussportbevakning men det är också oerhört dyrt.

Vidvinkliga alternativ för Canon kan också bli galet dyrt. Särskilt om man tittar på Canons EF 11-24/4.0 som för närvarande ligger på det facila priset 30990 kronor hos Cyberphoto. Njae, det går ju liksom inte för sig på långa vägar.

För att ändå hamna åt det extrema hållet har jag tittat på Sigmas objektiv i deras "Art"-serie. De har fått mycket goda recensioner. Där finns ett 12-24 mm/4.0 eller ett 14-24/2.8 som båda ligger på knappt 14000 kronor. Mycket pengar det också men greppbart (om jag nu inte tvingas köpa ett nytt kamerahus förstås).

Det som ställer till det för mig är att Sigma även har ett vidvinkligt objektiv med fast brännvidd som verkligen gör testarna lyriska. För samma peng som de två vidvinkelzoomarna kan man skaffa sig Sigmas 14 mm/1.8. Å ena sidan vill jag ha zoom-objektivens flexibilitet men å andra sidan vill jag ha en primelins bildkvalitet. Knivigt val. 12 mm som "värst" för det inte så ljusstarka zoomobjektivet lockar men det objektivet har tyvärr bländare 4.0 som störst öppning.

Signalrött och mossgrönt

Jag har ju redan mitt Canon 17-40 mm/4.0 som erbjuder hyfsad prestanda. Det är inte riktigt så vidvinkligt som jag skulle önska (på mina fullformatskameror) men det duger vid bl.a. sportfoto. Alla bilder i detta inlägg är fotat med detta objektiv utom de fyra inledande sportbilderna.

Ölandstok i Tängstaområdet

Just nu lutar det åt det fasta 14 mm-objektivet från Sigma. Tänk att kunna ta riktigt vidvinkliga bilder med maxöppen bländare på f/1.8, vilka coola perspektiv med kort skärpedjup det skulle erbjuda. Behåller jag mitt 17-40 mm har jag fortfarande ett flexibelt alternativ. Men det kanske inte blir ett skvatt av mina planer, det beror ju faktiskt på om jag kan låta laga det trasiga kamerahuset eller inte.

Jag får nog sova på saken.