Inför september såg jag fram mot vad den månaden skulle ha att erbjuda. I mitt huvud surrade optimistiska tankar om åtskilliga turer med kameran i det vackra landskapet som sakta beredde sig på höstens intåg. Och september har verkligen levererat med varma dagar, magisk dimma och begynnande höstfärger. Tog jag vara på allt detta? Nej.
Min septembermånad har absolut inte varit tråkigt innehållslös. Nejdå, det har varit full fart hela tiden. När jag inte har jobbat har det handlat om att fotografera eller titta på fotboll. En slags fotbollsskuld att ta ifatt efter den längre publikfria Corona-situationen. Mycket mer än detta och vila har det inte gått att klämma in.
Efter två arbetsdagar sittandes på hemmakontoret hade jag inte varit utanför dörren när fabrikstutan klockan 17.00 signalerade att arbetsveckan var till ända. Att arbeta hemifrån är helt okej för mig men det blir väldigt isolerat och instängt på något sätt. Ett rannsakande av minnet och jag kunde inte ens minnas när jag tagit en promenad hemmavid senast.
En orsak som väger tyngre än tids- och orkesbrist förklarar varför det inte blivit några promenader. Artrosen i mina höfter. Detta har jag berättat om tidigare och det blir inte direkt bättre för varje vecka som går. Jag har fått en röntgentid men även ett övningsprogram av sjukgymnasten på vårdcentralen. Allt detta går väl an att smälta men när jag också fick tillgång till ett informationsmaterial om vad som händer före och efter en höftledsoperation sjönk modet i bröstet ganska markant.
Jag vill bli av med den kroniska smärtan men helst slippa tankarna på operationer. Usch. Att artrosskolans höftledspatient var en herre i 70-plusålder gör mig som 55-åring ännu mindre pepp. Från medelålders till gammgubbe på någon minut. Griptång och strumppådragare, jippi.
Det är roligare att tänka på den fortsatta hösten, fotbollssäsongens sista avgörande matcher och kostnadsberäkningar till nästa års förvaltningsplaner. Och gärna en och annan möjlighet till fotografering. Kameran är i alla fall laddad till lördagsförmiddagens lag- och spelarfotografering i regnet på Tängstaplanen där Stigtomta IF:s tjejer i F07-09 utgör motiv.
Höstmörkret gör sig allt mer påmint. Skumrasket när väckarklockan ljuder och de allt kortare kvällarna innan det kompakta nattmörkret sänkt sig över oss. Vill man göra någonting utomhus är man snart hänvisad till de arbetsbefriade helgerna.
Promenaden runt Skillra och Åsby denna fredagskväll blev i sällskapet av min Canon 5D Mark IV och mitt Canon EF 85 mm/1.2. Ett trivsamt sällskap, lagom pratigt, mycket sympatiskt. Ska man vara lite kinkig kan man anmärka på vikten. Men jag är ännu inte innehavare av någon spegelfri systemkamera och släpar därför tappert vidare på mina spegelreflexkameror.
 |
| Mmm det blir nog regn till kvällen |
Full fart rakt in i helgen!
Förhoppningsvis så är du lite piggare än den normale höftledspatienten och repar dig lite snabbare. Min mamma låg i gipsvagga som bebis. Senare i livet så gjorde hon ett par höftledsoperationer. Hon sa aldrig någonting om eventuell smärta men när vi gick på lite längre turer i fjällen så brukade hon tacka nej. Hoppas det löser sig för dig.
SvaraRaderaTack, jag försöker intala mig alla möjliga varianter som är åt det positiva hållet just nu. Några av övningarna jag tilldelats kan jag inte ens göra men trots smärtan när jag försöker så har jag lite roligt åt hur det måste se ut om någon skulle titta in i rummet. Nåväl, jag är inte modstulen men bävar för själva operationsmomentet (när det nu blir).
Radera