söndag 5 april 2020

Marktäckande glädje

Nu är det hög tid att besöka Linuddens naturreservat om man bor i Nyköpingstrakten. Dessutom är utomhusvistelse i naturen sällan fel, vi mår bättre efter en stund ute i friska luften.

Ryggsidan av en blåsippa vid Linudden


Lördagen den 4:e april hade jag den grannlaga uppgiften att slutföra klippningen av tomtens fruktträd hemma i Stigtomta. När eftermiddagen började övergå till kväll kröp det dock i kroppen av otålighet och beslutet togs att det var dags att aktivera sig på annat sätt. Jag övertalade övriga medlemmar i hushållet att det var dags att bege sig till Linudden. Jag fick vara ganska övertygande innan de förstod hur rätt jag hade.

Två av de tre som gjorde mig sällskap till Linudden

Linudden och dess naturreservat föräras av åtminstone ett besök om året sedan några år tillbaka. Det är den allra säkraste platsen för mig när jag vill se det blåvita havet av sippor breda ut sig innan trädens lövkronor etablerat sig. Förvisso har jag ett ställe vid Harhålet där blåsipporna är värda ett besök. Och min ursprungsplan var att åka till Gotland denna vår för att bildligt klappa blåsipporna vid Brucebo naturreservat. Det sistnämna sket sig big time.

Lungört
Blåsippornas blad är värda uppmärksamhet

Förutom familjemedlemmarna tog jag med mig ett kamerahus, mitt macro-objektiv och min relativt nya ultravidvinkel. Denna utrustning i kombination med ålning medelst hasning gav de bilder du ser i detta inlägg.

Jag var betydligt mer närgången med ultravidvinkeln än vad denna bild avslöjar

Den tid jag haft till förfogande i helgerna har mer och mer lagts på sportfotografering. Nu är detta tillfälligt satt i tvärstopp-läge och jag kan därför kanalisera min önskan att fotografera till naturen. Att lördagen inte var optimal för macro-fotografering blev tydligt, det blåste alldeles för mycket. Svajande motiv på mycket korta avstånd är inte lätthanterligt.



Ett ultravidvinkelobjektiv är riktigt roligt att använda. Det tar dock ett tag att komma underfund med vad som funkar och vad som inte blir bra alls. Kreativiteten får flöda i den processen och delar av bildfilerna duger inte ens till att spara på hårddisken.

Där borta till vänster står döttrarna och stör i bilden ...

Macro-objektivets brännvidd på 100 mm är desto mer bekant. Jag undrar hur många bilder jag tagit med detta objektiv? Även om lördagens bilder med den gluggen nästan uteslutande var närbilder så har den också använts till otroligt många landskapsbilder.

Vårlök
Det knoppas i buskagen

Eftersom det var växlande molnighet vid Linudden-besöket gällde det att passa på att ta bilderna då den relativt låga solen behagade titta fram. Allra mest lyster blev det i de bilder jag tog på vitsipporna. Kanske en rättvis fördelning då jag annars endast har ögon för de ljuvligt fina blåsipporna.

Tittut


Låt oss se hur söndagen tillbringas. Kanske tar jag med mig det långa teleobjektivet för att försöka fotografera något flygfä.

2 kommentarer:

  1. Att kräla på marken för att ta just DEN bilden är besvärligt ju äldre man blir men ofta värt det.
    Vitsipporna är favoritmotiven

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag inbillar mig att jag ska kunna ta marknära bilder med hjälp av en ny kamera som har en bakre display som är vikbar. Kanske handlar det bara om att jag vill köpa ännu en ny kamera, jag har egentligen inte en aning om hur användbar en vikbar display är.

      Radera