Fotografiska bagateller i aprilväderpinad grannby

Veckan som gått har varit en lång och fullskalig uppvisning i vad aprilväder innebär. Solen skiner, regnet strilar, snö och hagel dimper ner och nordanvinden plågar. Jovars, prognoserna utlovar inte mycket annat under återstoden av månaden om nu någon hoppats på avlastning.

På Ramdalsskolan i Oxelösund ska man hålla sig på rätt sida

Från hemmakontorets fönsterglugg blir utsikten snart väldigt välbekant. Men en sak som är livgivande för själen är att det nu börjar grönska. Det blir också allt ljusare om dagarna. Arbetsdagarna är intensiva och långa med intryck för sinnena som begränsas till det man ser på skärmen och hör genom lurarna på sitt headset. Med visst perspektiv förstår jag att uppskatta äventyret som en dag på arbetsplatsens kontor innebär. För att inte tala om en resa till Eskilstuna-kontoret, något som just nu verkar väldigt avlägset.

Ramdalsskolans pelargång

I väntan på att jag själva ska forma ett beslut om hur (och i så fall när) jag ska låta höftledsoperera mig har jag denna helg haft tankarna inåtriktade. Vill jag opereras av de erkänt duktiga ortopederna på Nyköpings lasarett blir det inte förrän till hösten men om jag istället väljer att åberopa vårdgarantin hamnar jag på Nacka sjukhus inom en månad. Det sistnämnda innebär även några förberedande Stockholmsresor inför operationen. Jag ska lämna svar till Nyköpings operationsplanering under måndagen.

Söndag förmiddag tillbringades i Oxelösund i och med yngsta dotterns fotbollsträning. Jag tog med mig stortelet och sportkameran eftersom jag hade hört att de skulle spela internmatch. Det brukar träna tillsammans med det gemensamma Oxelösunds/Stigtomta-damlaget men inte sjutton var det de som utgjorde träningsmatch-motstånd. Jag blev så besviken över det fullkomligt usla omdöme som alla ledare visade i denna situation att jag plockade undan teleobjektivet. Ett varv på Ramdalens skola, en inköpsrunda på Ica och väntan i bilen blev vad söndagsförmiddagen bjöd på istället.

I rådande pandemi är det läge att följa rekommendationerna

Regnbågsfärgad konstruktion på Ramdalsskolan

Tidigare i veckan genomförde jag den första av flera foto-sessioner med lokala fotbollslag som motiv. Spelarporträtt och lagbilder som önskas av lagen. Torsdagskvällen blev extra besvärlig p.g.a. aprilvädret och en tänkt utomhus-fotografering fick istället tas inomhus. Allt släpande och riggande som studioutrustningen innebär gör att det knappt är värt besväret. Dessutom går det inte i en handvändning att ta kompletteringsbilder om man jämför med att fota utomhus i samband med någon träning. I alla fall inte om man vill att spelarporträtten ska likna varandra.

En icke-officiell spelarbild på dottern Lovisa

För mig är det ett jättetrevligt nöje att fota spelarporträtt och lagbilder. Det är inte självklart enkelt, vare sig att få till hyfsade lagbilder eller spelarporträtt med obekväma "modeller", och allra tuffast är att det ska gå undan. Det finns inte obegränsat med tid då dessa fotograferingar sker i samband med träningar. Med industriell effektivitet byts motivet framför kameran med 3-4 bilders mellanrum. Anar jag att någon individ har tendenser att alltid blunda på bilder kan jag offra ytterligare några exponeringar på vederbörande. Hur som helst så gör jag detta helt utan ersättningskrav eftersom jag gärna stöttar den lokala idrotten. Tycker de att mina bilder duger så kanske jag har bidragit i någon form. Allt måste inte ske med egen vinning i främsta (och enda) rummet, eller hur?

IK Tuns fotbollsdamer har ännu inte kommit till rätta framför kameran

Nu kliver vi in i avslutningsveckan av april. Ännu en pandemi-månad är till ända och läget i vår region är allt annat än bra. Som sällskap utanför hemmakontoret har jag denna vecka den yngsta dottern. Gymnasiedottern får chansen att se sina klasskamrater denna vecka i och med att klasserna varvar sin närvaro på skolan. En oviss och restriktiv tillvaro, minsann.