Sommar-comeback i sista stund

Augusti är en sommarmånad men särskilt mycket sommar har vi detta år inte bjudits på under månaden. Som innesittare har jag inte lidit, det har varit välkommet med svalka och nederbörd. Sommaren gjorde sig dock påmind innan månaden stängdes. I och med att september nu inträtt får vi väl kalla de eventuellt varma dagarna indiansommar eller brittsommar.

När tisdagen närmade sig kväll var det dags för den dagliga promenaden och jag hängde en av mina kameror runt nacken. På kamerahuset hade jag monterat mitt 85 mm-objektiv. Ah, den gluggen är så bra även om det är en ansenlig mängd glas att släpa på.

För att följa min egenformade rehabiliteringsplan är det numera en krycka som gäller när jag förflyttar mig till fots. Under tisdagskvällen gav jag mig själv utmaningen att gå skogsstigen genom Trollskogen. Ett jättefint och mycket populärt strövområde i kanten av Stigtomta. Stigen är huvudsakligen bred och jämn men på vissa partier är det rötter och stenar som behöver uppmärksamhet (oavsett om man är en gubbe med krycka eller inte).

Tyvärr har granbarkborrarna förstört delar av den fina skogen. Vissa träd har fällts men om man tittar uppåt längst många av de ståtliga granarna som står kvar ser man att de är döda ända upp i toppen. Tanken är att denna skog ska vara orörd men så blir det inte riktigt i och med angreppet av dessa skadedjur.

Jag skriver detta blogginlägg på onsdagsmorgonen den 1:a september. Ännu en dag som sjukskriven då intag av diverse läkemedel ska varvas med träningspass. Precis som sjukgymnasten sa till mig i förra veckan är rehabiliteringsövningarna mitt "jobb" just nu. Och jag tar mig an denna utmaning med glädje även om det inte är någon dans på rosor. Jag får tyvärr ont i min ännu inte opererade höft när jag gör vissa av övningarna.

Nu är september här. Härliga september, åh som jag tycker om denna månad! Ett lugn infinner sig i naturen, långsamt så tystnad det i takt med att flyttfåglarna beger sig söderut. Ljuset flyktar men det är inte odelat negativt. En viss värme släpar sig kvar men höstluften blir allt högre och mer syrerik.