Att fixa ett eget och antagligen unikt julkort att skicka till nära och kära har för mig blivit en grej. Och vad jag vet så är julkorten vi skickar välkomna bland mottagarna. Nu måste i sammanhanget konstateras att traditionen med postade julkort är på väg att dö ut. Så konkurrensen för våra analoga julkort återfinns bland de digitala meddelanden man lägger ut i sociala medier veckan innan jul. Men visst är det lite extra och speciellt att sprätta upp ett frankerat kuvert med handskriven adress?
Det första julkortet togs 2010 |
Julkortet 2011 |
Julkortet 2012 |
Efter 2012 kom ett ”mellanår” då jag inte lyckades förmå de två äldsta döttrarna att avsätta tid för en fotosession. Faktum är att det borde vara ännu svårare nu förtiden men jag anar att de med stigande ålder tycker att det är allt roligare och värdefullare att ställa upp på dessa årliga fototillfällen.
År 2013 blev det väldigt anonymt och tråkigt |
Det följde ytterligare ett år då endast döttrarna var med på bilderna. Konceptet är utvecklats med tiden, det måste man ändå kunna hävda.
2014 blev sista året då bara döttrarna var med på julkortet |
När vi närmade oss månadsskiftet november och december 2015 hade idén växt fram att hela familjen Jansson skulle vara med på julkortet. Och då skulle bilden helst ha någon slags tema. Inte nödvändigtvis med någon som helst koppling till julen.
Julkortet 2015 togs i fotostudion på min dåvarande arbetsplats |
2016 tog vi en av mina favoritjulkort i Stigtomta IF:s klubblokal |
2017 tog vi ett julkort där ett par dåvarande pojkvänner deltog |
2018 blev vi påkomna med en fiktiv julgransstöld |
Vi togs oss vidare till Så mycket bättre-konceptet 2019 |
Några vintersportentusiaster har vi aldrig varit men 2020 låtsades vi i alla fall |
Färskast i samlingen är julkortet 2021 |
God fortsättning från en annan Jansson.
SvaraRaderaTack och detsamma! Idag är det inte bara rester och återanvändning i matsammanhang utan tydligen också i fotosammanhang (med tanke på detta blogginläggs innehåll).
Radera